MammaTillEddie

Vill tipsa om en blogg som jag börjat läsa (tack vare en gammal klasskompis blogg)! Tjejen heter Lina och skriver öppet och "fint" om sitt liv som föredetta missbrukare - tills hon för ca 6 månader sedan, hoppade ut från sin balkong på 5e våningen och blev förlamad... Så tragiskt! Men hon är bra på att skriva! Kanske är jag lite yrkesskadad och finner sådana här saker intressanta! Men prova ni också!

Ikväll har jag haft mysigt och trevligt besök av Anna, en kollega och hennes lilla prinsessa Ella! Mycket trevligt! Nu är jag nerslagen i soffan och tittar på House...

Jag har fått nya värktabletter av min läkare igen. Eller nya är de väl egentligen inte, jag har ätit dem förr. Och visst, de hjälper lite, men inte nämnvärt. Så, jag fortsätter att bita ihop, försöker att acceptera att det är såhär nu, att smärta är en del av mitt "jag". Jag biter ihop och spelar oberörd i situationer där jag känner att jag behöver, på jobbet, med vänner, med Eddie. När jag är själv, det är då det brister. Varför kan man inte bita ihop när man är själv? Kroppen borde väl förstå, att den mår bättre av att försöka intala sig själv att den mår bra? Om det så bara är en fasad utåt, så borde väl det fungera på samma sätt som om man smeker (klappar) sin egen hand och det då frigörs oxytocin i sin egen kropp och man känner sig bättre!?

För att byta ämne men prata om samma sak - att bita ihop (konstig mening), så blev det inget hus... En lång historia, men vi lämnade ett bud, säljarna funderade i flera dagar, kom med ett motbud som vi i princip hade kunnat möta upp. Men då, bestämmer sig Tomas för att, nej, han vill inte ha huset, även om vi får det för det bud vi har gett! STOR besvikelse blev det... Jag var under några timmar arg, ledsen, besviken och frustrerad! Det går liksom inte att mötas halvvägs! Vi kan ju inte köpa halva huset och bo kvar i halva huset vi har! Frågan är, är Det huset viktigare för mig att vi köper, än det hus vi har är viktigare för Tomas att vi bor kvar i? Jag skulle kunna analysera sönder det här. Men det tänker jag inte! Tomas behöver längre tid på sig att förbereda sig för att flytta. Så nu har vi i alla fall sagt att inom ett år, då ska vi i alla fall ha hittat ett hus! Sen kan man ju hoppas att det dyker upp något... Det hus som Tomas målat upp i sitt huvud, kommer nog aldrig att bli till salu, i alla fall inte för de pengar vi har!
Jag försöker intala mig att det inte var meningen att vi skulle ha Det huset... Och det går nog bra... Om några månader eller så...

Snart långhelg och en välbehövlig paus i vardagen på Spa hotell i Göteborg!!!

Nej, han har inte ringt än... Mäklaren alltså! Så vi vet ingenting än, om vi får vårt hus eller inte!

För att göra väntan mindre plågsam, har vi fyllt helgen med aktiviteter! I fredags när Tomas slutat jobba, åkte vi till min mamma och pappas sommarstuga, ut mot Öregrund. Vi fick massor av god mat, gick ner till sjön (eller räknas det till havet kanske?). Eddie lyckades bada med skorna på... Jag somnade som en stock 21.15. Sen hann vi med bakluckeloppis innan vi åkte hem. Idag har jag plockat undan alla grejer, för imorrn kommer de hit å städar - vardagslyx! Vi har ätit mat hos Tomas föräldrar också och firat hans mamma. Själv blev jag firad med sång och frukost imorse! Och jättefin träningsväska OCH träningskläder fick jag av Tomas, nej, Eddie, menar jag! Undrar om han dragit pengarna från Eddies konto?!

Imorgon väntar ny vecka! Den här veckan som kommer, får mina nya vänner "Citodon-tabletterna" följa med mig! Jag hoppas att de i alla fall ska hjälpa mig litegrann, för de här 3 veckorna som gått, har inte varit roliga!
Men om man ska tänka lite positivt, så sparar vi ju en del pengar eftersom jag mått konstant illa av värken och jag har inte orkat shoppa :)

Den här veckan, är också den veckan som jag ska spendera helgen tillsammans med syster! På spa! Wounderfoul! Jobba, jodå, i 3 dagar, sen får det vara nog!

Ha en underbar vecka, det ska jag ha! (Tänk om den kommer att toppas av att vi kommer att få köpa ett nytt hus!!!) Håll alla tummar!

Än är det inte försent! Igår kväll ringde mäklaren. Den andra budgivaren hade tagit tillbaka sitt bud, så nu är det bara vi! Vi har lagt ett bud (imorse), ett skambud skulle man väl också kunna säga... Så nu väntar vi bara på svar! Jag hoppas verkligen han ringer imorgon, för vänta en hel helg, det går inte!

Det blir inget nytt hus för oss. Inte Det huset i alla fall. En annan dag, en annan gång, blir det ett hus, någon annan stans! Men just det här huset blev för dyrt... Väldigt jobbigt igår när man är ensam och telefonen ringer och man måste fatta beslut! Jag var hemma med Eddie igår som hade feber igår natt och var snorig. Men idag, då får han allt åka till dagmamman!
Jag försöker intala mig att det inte var meningen att vi skulle ha det där huset, men det är svårt. Det var ju så fiiiint!

Jaja, nu är jag på jobbet sen en 30 minuter tillbaka. Är fortfarande oroväckande ensam här! Är det något jag har glömt? Ska vi vara någon annanstans? Nej, ska nog ta mig ur tarmen (det kallas så där jag sitter) och se om någon annan dykt upp!

I onsdags var det så äntligen dags! Det som han har övat på i flera veckor! Att springa Stentrollsloppet!
Dagmammorna hade ordnat så att alla barnen skulle springa en liten sträcka i en liten dunge och sedan skulle alla vi föräldrar stå vid mål och hejja fram dem. Det första, äldsta, barnet sprang direkt, fort. Sen kom resten. Nästan alla är födda 2009... När de såg alla oss föräldrar stå i en klunga, tvärnitade dem och sprang tillbaka mot starten! Så alla dagmammorna fick stå typ 30 meter från mål och peka ut föräldrarna, vissa fick dem bära i mål :)
Eddie vann som sagt inte... Vi får öva hårdare till nästa år, för han måste ju vara bäst!

Alla barnen fick en medalj, ett diplom och sedan en vindsnurra med ett fint "Glad sommar" kort på, med en bild på dem själva! Jättemysigt ordnat och fika till alla efteråt!


I torsdags var jag på "Kick ass standup" på Olearys i stan! Första gången på evigheter som jag var ute, å då händer det mitt i veckan! Världen har inte stått still sedan sist. Folk är ute och rör på sig, trots att jag inte är det!
Det var 6 komiker, en av dem heter Simon och är bror till en av mina bästa vänner. Han var riktigt duktig! Klicka på bilden så kommer ni till hans hemsida!


I helgen blir det väldigt lugnt. Min nacke vill inte vara med längre känns det som. Tomas och Eddie har åkt till Stockholm, jag skulle ha följt med, till några vänner. Vi skulle grilla och klappa på Emmas mage (hon är gravid), tillsammans med Fredrik, Anna och lilla Oliver. Men istället så sitter jag här i soffan. Orkade inte sitta i bilen så "länge". Imorgon fyller Tomas morfar år och det är kalas. Får väl se om jag orkar dit. Om inte annat så är det visning igen på mitt "drömhus"! Dit vill jag, men Tomas har börjat vackla... Attans! Men just nu, om jag ska vara liiite realistisk, så kanske jag inte fixar att börja om på ett nytt hus med all renovering. Det är mycket som händer och sker just nu som jag måste "offra" pga min nacke och det känns inge vidare. Men jag försöker att tänka på så mycket som jag har, som gör mig lycklig och ger mig energi! Men det är inte så lätt!

Min nya väckarklocka heter Eddie. Den väcker en alltid i "rätt" tid, eller i alla fall samma tid, varje dag. Klockan 05.20. Den har även ett stegrande ljud, om man nu inte skulle råka vakna på en gång. Sen finns det också en snooze-funktion. Om man bara går upp och stänger av den och har den i samma rum, gärna i sängen, så kan man snooza en eller två gånger, men sen tvingas man upp! Man blir inte lika sur som man kan bli av en vanlig väckarklocka heller. Den säger snälla ord och klappar dig på kinden ett flertal gånger. Jag skulle vilja råda alla som har svårt att komma upp på morgonen, till att skaffa sig en egen Eddie!

Varför gör jag såhär? Sitter och stirrar på det här TV programmet... Det är verkligen inte så att jag bokar in tiden då det är, utan mer att jag fastnar om det råkar gå när jag slår på TVn. Idag hände det. Varför kan jag inte bara byta kanal? Usch. Jag sitter i 45 minuter och ryser och kniper med tårna! Trots att jag inte varit med om det själv, eftersom Eddie kom ut med snitt. Men det ser ut att göra rysligt ont och lååång tid tar det också. Och så blir jag irriterad på de där "papporna" som är med. Sen gråter jag floder när bebisen kommit ut! Tur att Tomas oftast har gått och lagt sig 5 minuter innan, så han inte ser mig. Sen går det ett par sekunder, ibland nästan en halv minut, som jag sitter och tänker på hur mysigt, gulligt och roligt det vore med en liten bebis. Men som sagt, det går snabbt över! Jag är alldeles utomordentligt nöjd med den "bebis" jag har!

Min lilla "bebis" har varit på utomordentligt bra humör idag! Underbart! Han sover fortfarande hela nätterna vilket är ännu mer underbart! Till alla andra småbarnsföräldrar som har barn som inte sover, säger jag bara: Om jag hade vetat att det här skulle bli resultatet av att kämpa ihjäl sig under 5 nätter, då hade jag gjort det för länge sen! Nu är det ju förstås så, att jag faktiskt sov i vår gäststuga de där 5 nätterna... Tomas fick sköta nätterna själv, vilket var skönt, för jag hade gett upp och tagit upp honom! Men nu, vilken belöning! Vi får sova på nätterna, Eddie sover, han blir gladare på dagarna och framförallt, hans föräldrar blir gladare! Jag lånar gärna ut vår fina gäststuga till trötta mammor som behöver paus medans papporna får ta några hårda nätter!
Jag trodde vi hade provat allt och att det här inte var något annorlunda, men det handlar bara om att vara TOK KONSEKVENT! Men visst, det finns nog barn som inte skulle sova ändå! Men som sagt, gäststugan står öppen för er! Jag kan bjussa på frukost också :)

Har hittat ett nytt objekt! Å den här gången har jag Tomas med mig också! Så underbart mysigt, härligt, fantastiskt, vackert......... å dyrt...

Kolla här!

Jag har i princip redan flyttat :) fixade och grejade hela dagen igår när Eddie var hos sin farmor och farfar, allt för att försöka göra färdigt så mycket som möjligt här hemma, för att kunna sälja! Snickra, spika, måla, gräva. Ja, så fort det nu går, när man har superont i nacken och inte orkar så mycket... Men lite blev det allt gjort!

Jaja, man får väl drömma lite i alla fall! Jag hoppas att det blir en sann-dröm!

Har hunnit en massa saker idag! Och klockan är bara 13.10!
Eddie och Tomas är i Tensta. Så jag har haft massa timmar för mig själv! Har gjort färdigt altan "kjolen", har fixat fönstersmyg och fönsterfoder i gäststugan, spacklat fönstersmygen, fixat en bit till golvet på övervåningen, plockat ur diskmaskinen, tvättat 2 maskiner, diskat, dammsugat nedervåningen, suttit i solen och njutit och dessutom faktiskt städat undan efter mig när jag har snickrat ute! Älskar att få jobba praktiskt med såg och skruv och spik! Kanske skulle blivit snickare istället?!
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen åka till svärföräldrarna för lite grill!

Hemma med Eddie idag. Inte för att han är sjuk, utan för att dagmamman har planeringsdag! Så jag har en fullt frisk, halvt hysterisk (vem gav honom socker inatt?) pojke!
Hur 17 gör dagmamman? Hon har 6 stycken sådana här små duracell kaniner! Inte stilla en sekund, det ska hända nåt, det ska lekas! Skillnaden är väl kanske att där har han sällskap och kan leka med andra barn. Här hemma, då är det mig som han ska leka med! Och nåde mig om jag råkar gå ut i köket utan honom!

Toktrött är jag idag också... När ska han börja kolla på en film och sitta still i soffan?

Fortfarande hemma... Ska ringa till jobbet snart och säga att jag blir sen.

Sitter och är lite avundsjuk på min syster och barnen, och mamma, som är i Turkiet just nu. De kom dit igår. All inclusive på fint hotell! Jag har varit i Turkiet 2 gånger. Tyvärr blir jag sjuk, bara jag tittar i en resekatalog. Speciellt länder med "annorlunda" mat och ej drickbart vatten!
När jag var liten, åkte vi ofta utomlands. Jag har varit i Turkiet, Marocko, Spanien, Cypern, Grekland, Italien, Slovakien, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, England, Estland, Norge, Finland och Danmark.
Turkiet och Marocko var nog de länder där jag blev sjukast. Det kan i och för sig ha att göra med att min pappa var med när vi åkt dit! Han är inte en sån som gärna åker på all inclusive resor... Nej då, med honom, då ska man helst bara ha en flygstol, boka boende på plats, eller helst bo hos "infödingarna", hyra en bil och åka till slummen, äta mat hemma hos folket eller på en liten kvartersrestaurang... Kanske inte så konstigt då att man blev sjuk.
Kommer speciellt ihåg när vi var i Turkiet och skulle åka buss till Pamukkale! Det är kalkstensbeklädda berg, med varma källor. I närheten ligger staden Hierapolis med drottning Kleopatras egen bassäng. Otroligt häftigt! Men med ca 25 mil i buss, och plötsligt bli magsjuk... Det kom bara "bakvägen". Bussen fick stanna ofta. Toaletterna längs vägen var knappast några av våra vattenklosetter, nej då, det var hål i golvet som gällde. Att stå upp och försöka träffa hålet.... Ja, ni kanske fattar! Men resan i sig var jättehäftig och jag är glad att jag har varit där! Men nu, nu har jag svårt att tänka mig en sån resa, när jag vet att jag blir sjuk... Jag har lyckats bli sjuk i nästan alla medelhavsländer också, till och med när vi var i Barcelona! Känslig mage skulle man väl kunna säga!

Sitter hemma i soffan och funderar... Sen senaste inlägget, har faktiskt Eddie sovit ganska bra! Han fick ett bakslag natten mellan söndag och måndag, var vaken 3½ timme. Men sen har han bara vaknat nån gång! Men det betyder inte att jag helt plötsligt lärt mig sova och sover hela nätterna... Igår kväll mådde jag sjukt illa, gör det ganska ofta när jag har extra ont i nacken. Det kommer ofta på kvällen, för då har en hel dag gått som man ansträngt sig på. Det gjorde inte direkt att det var enkelt att somna, så jag låg vaken rätt länge och när jag sen vaknar nu på morgonen, har jag fortfarande väääldigt ont i nacken. Har nu tryckt i mig värktabletter och hoppas på att det ska bli lite bättre så jag kan åka till jobbet, blir lite sen idag, men hoppas att jag i alla fall kommer iväg!

Finns det någon "5-minuters metod" för vuxna ;-)

Nu är snart valborgshelgen över. Trots att jag är hysteriskt trött efter "festande" 2 dagar i rad, är jag så lycklig! I fredags var jag ner på stan, på Kvalborg! Ända till 23.15! Det är rekord sedan 2 år tillbaka. Så upp tidigt igår. Tomas och Eddie åkte på Vikstamarknad, Eddie var grinig och tyckte väl att det var sådär... Jag satte mig i bilen för att möta upp dem på stan på förmiddagen, men vi insåg att det var nog bättre om Eddie fick åka hem och sova. Han sov i 2 timmar (Tomas också). Sen var han på strålande humör! Sen kom det folk hit på kvällen. Eddie älskade att få massor av uppmärksamhet! Var inte ett dugg blyg! Vid 20-tiden när han skulle sova, var han rätt trött... Vägrade få på sig pyamas... Men tillslut så gick det bra och han somnade på 5 minuter! Sov som en stock, trots att det var ca 20 pers här i köket som åt mat och drack öl och musik spelade! OCH han sov HELA NATTEN! Det är faktiskt tredje dagen i rad som han sover hela natten! Har det äntligen vänt? Hoppas hoppas!

Nu ska jag städa undan det sista här hemma från gårdagen. Tänk så stökigt det kan bli! Trots papperstallrikar och plastglas, så går diskmaskinen för fullt! Dammsugaren lär få jobba lite senare också!

Snart är det ny vecka, nytt jobb för Tomas imorgon och nya upplevelser!