Dygnsrytm
Vi får nog hitta dygnsrytmen här hemma nån dag... Idag har lillebror sovit hela dagen! Vaknade när jag kom hem från min mormor vid 22 och har fortfarande inga tendenser till att sova! Men jag ska inte klaga! Han är nöjd å glad!
11 dagar senare
Tänkte jag skulle göra en kort uppdatering!
Om 11 dagar är det tänkt att den här lilla i magen ska titta ut!
- Ja, nu kom ju den här lilla i magen lite tidigare, så jag behövde bara vänta 4 dagar!
Om 11 dagar hade det varit väldigt skönt om vårt hus var färdigt!
- Nej, det är långt ifrån färdigt... Målaren är här och ska spackla/slipa det sista förhoppningsvis imorrn! Sen kommer målarpenseln fram!!
Om 11 dagar hade det ju varit bra om jag i alla fall förberett någorlunda för att ha en ny liten människa hemma...
- Nu gick det ju som sagt lite fortare än vad jag trott... Men blöjor fanns hemma, skötbordet någorlunda fixat och sängen och vagnen fanns framme, så vi behövde inte direkt jobba ihjäl oss när vi kom hem! Som tur var, så blev jag ju lite förvarnad dagen innan allt satte igång, så jag i alla fall hann packa en väska och ladda kameran!
Om 11 dagar skulle jag vara glad om huset var någorlunda städat!
- Nej, någon städfirma blev det inte. De hade plötsligt inte tid! Sen skulle ju de i så fall komma igår och då var vi ju redan hemma, så det var ganska skönt att de inte kom. Så här ser väldigt rörigt ut... Men plötsligt så var inte det så viktigt längre! Givetvis förvarnas alla som kommer hit att det ser ut som kaos, men jag överlever faktiskt :) Ska försöka boka dem när målaren är färdig istället!
Om 11 dagar så kan det vara kul om frysen är full av god mat och kakor, för oss och för alla gäster.
- Inte en endaste hembakt (av mig) kaka finns det i frysen! ICA maxi är ju toppen! Min söta farmor har dock lyckats, 97 år gammal, att baka både bullar, kakor och sockerkakor till oss!!
Om 11 dagar så skulle jag vilja gå ner minst 10 kg.
- Oh yes! Här kommer det bästa (eller sämsta...). När jag kom till förlossningen på lördagen, första gången, så fick jag väga mig! Jag fick en smärre chock!!! Jag hade gått upp massor senaste veckorna (har inte ställt mig på vågen hemma på senaste...) Jag har under den här graviditeten gått upp 20 kg!!! Jag trodde inte det eftersom jag dessutom gått ner en del i början (så egentligen har jag gått upp över 25 kg)... Men de flesta kilona kastades på mig nu på slutet, så det är/var nog mycket vätska, vilket också kan förklara den snabba viktnedgången :) För igår, 11 dagar sen jag skrev inlägget och 7 dagar efter förlossningen, har jag gått ner 13,2 kilo! Men det är nu det svåra börjar. De sista kilona, som tyvärr inte är bebis eller tillbehör utan bara fett...
Om 11 dagar så VILL/SKA jag vara världens lyckligaste 2-barnsmamma!
- Jag är superlycklig! Jag har de 2 underbaraste pojkarna i världen! Allting mellan de fungerar toppen! Eddie testar våra (mina och Tomas) gränser hela tiden, men mot lillebror är han en ängel!
Tyvärr går väl mitt humör lite upp och ner och i små korta perioder så mår jag fortfarande pyton och vill inte alls vara 2-barnsmamma... Därmed inte sagt att jag inte älskar mina barn! Det är mer en känsla av att jag inte är "bra nog" för dem och därför borde jag typ "dra"...
De här tankarna är inget som jag kan styra över och jag vet innerst inne att tankarna inte är sanna, det är svårt att förklara... Men ni som läser behöver inte oroa er! Jag mår faktiskt bra! Vill bara berätta att sådana här tankar kan finnas och att det bästa är nog att acceptera dem! Det finns så många tabubelagda tankar hos gravida och småbarnsföräldrar ändå!
Nu ska jag gå ut och måla huset lite, medans lillplutt (fortfarande namnlös.........) ligger och sover sött i sin vagn! Idag ska det nämligen inte regna i alla fall!!!
Madrassmys
Trodde jag va den som va tröttast i den här familjen! Men icke! Kl 20.05 såg det ut som nedan... Alla mina 3 pojkar sover! På golvet, på en madrass med filmen Cars på. Efter en himla massa popcorn förstås!
Har tryckt i napp i lillebrors mun....... Säkert skitdumt! Men det känns som om brösten snart trillar av!! Lillebror älskar iaf nappen och kan va nöjd nån timme till!!
Hud-junkie
Min stora söta Eddie ÄLSKAR hudkontakt! Han vill gärna klappa på bara armar och ber en att dra upp ärmen om han inte kommer åt! Han knarkar oxytocin!
Perfekt tycker jag! För då kan ju han och lillebror dela säng! Eddie får hudkontakt och lillebror får sällskap, mamman får sova!!
När Eddie inte får någon annans hud, då klappar han på sig själv! Med foten till exempel! Sötnos!!!
Upp å ner - ner å upp
Hejåhå vad det går här hemma! Lillebror har sovit i stort sett heeela dan! Storebror tyckte det var lite konstigt med lillebror, men var väldigt snäll och nyfiken! Men man märker att han testar oss lite! Och att han har saknat oss!
I eftermiddag var Fredrik, Anna o Oliver här! Och min mamma! Så mycket fina presenter!!! Och Anna hade köpt skumpa till oss, mamma hade lagat mat! Det här kan jag lära mig att leva med ;-)
Nu sitter jag och gruvar mig för att ta en fragmin spruta på mig själv... Trodde jag va tuff! Men nejdå, har visst blivit blödig på senaste!
Så gick det!
Här kommer den, den obligatoriska förlossningsberättelsen! Den är lång och säkert ganska ointressant för de flesta och här blir det både privat, intimt och lite äckligt. Men det här är, som jag skrivit förr, min blogg och jag skriver mest för mig själv! Så välj själv, läs eller gå vidare!
På lördagen åkte jag som jag skrev tidigare, in till förlossningen för jag blödde och hade regelbundna sammandragningar/värkar. Man beslutade då att jag skulle komma in igen om det blev värre.
Jag gick hela lördagen och söndagen och irriterade mig på svaret jag fått och var väl rätt så less.
På söndagen fortsatte sammandragningarna och kom mer eller mindre kontinuerligt. Vi besökte Tomas föräldrar och åt mat där. Vi åkte hem på eftermiddagen och jag var förbi en kompis som fått en ny lägenhet på kvällen.
När jag kom hem kändes något annorlunda… Jag bestämde mig för att sova i soffan nere och ha nära till toaletten, istället för att masa mig upp för trappan till övervåningen.
Jag googlade lite snabbt ”läcker fostervatten” och fick precis upp första svarssidan när jag fick en impuls och en känsla av att jag skulle resa på mig från soffan och gå på toa… Då gick vattnet! Syndafloden! Herregud vad mycket vatten! Jag ”hoppade” in i duschen lite snabbt. Ringde upp till Tomas som låg och sov i sovrummet, för att slippa skrika och väcka Eddie. Tomas kom ner och jag började gråta och uttalade diverse mindre fina ord och påpekade hur äckligt det var! Tomas skrattade mest. Jag ringde min syster – hon tyckte jag skulle ringa till förlossningen ;-)
Efter att Tomas mamma kommit hit så åkte vi till förlossningen. I bilen började värkarna komma. Det var inte jätteskönt att åka i gupp på vägen… Väl inne blev jag kopplad till CTG och man gjorde en ultraljudsundersökning. Allt såg OK ut hos bebis. Mina värkar var regelbundna men inte jättestarka (jag upplevde de nog då som relativt starka… men hade jag vetat vad som skulle komma…) Det rann fortfarande ganska mycket vatten om mig!
Man beslutade sig för att skriva in mig och snitta mig dagen efter. Värkarna blev starkare och kom oftare, nu gjorde de förbaskat ont! Då fick jag en spruta som skulle minska/stoppa värkarna.
Vi fick ett rum på BB och fick rådet att sova för att ladda inför morgondagen.
Då kom hjärtklappningen. Och skakningarna. Jag skakade (biverkan av sprutan) så hela sjukhussängen skakade! Hjärtat rusade och värkarna var fortfarande kvar. Då kom jag för nån minut ihåg vad min syster sagt till mig att hon känt under en av hennes förlossningar ”hade någon gett mig en pistol hade jag skjutit mig själv” och precis så kändes det! Skjut mig fort!
Efter 0 timmars sömn kom en sköterska in vid 6-tiden och meddelade att jag skulle gå upp och duscha och förbereda mig för operation! Lite senare fick vi reda på att vi var först ut, kl 8!
Nu hade skakningarna släppt, jag kände inte av värkarna, men nu kom istället nervositeten! Operation, sprutor, bedövningar, blod och framförallt – en ny människa skulle komma till världen!!
Men operationen gick galant! Det är så många människor där och så många professioner som gör det här flera gånger/dag. Det var 2 läkare som utförde själva snittet, 1 narkosläkare, 1 narkossköterska, 1 narkosundersköterska och 1 narkos”praktikant”, 1 barnmorska, 1 undersköterska, 1 sjuksköterska, och säkert nån mer.
Vid 8.40 hade spinalen börjat värka, jag låg där på britsen, Tomas satt bakom mitt huvud och höll mig (eller jag höll honom) hårt i handen, kniven sattes i magen och kl 8.51 var vår 2a son född!
Jag fick se honom på en gång, han var så söt! Lite kletig och härlig. Skrek gjorde han också!
Tomas fick följa med ut för att väga och mäta. När de kom in igen fick han ligga hos Tomas medans läkarna sydde ihop mig. Sen rullade de iväg oss till uppvaket och där fick vi ligga i nästan 2 timmar innan vi fick åka tillbaka till BB-avdelningen!
1 dl fostervatten var det kvar, de trodde att det antagligen varit lite drygt 1 liter från början. Så nej, det är inga 10 liter som forsar ur kroppen på en, men det bildas nytt vatten också, så det droppade ju tills operationen var klar!
Det är konstigt det där, hur bra bebisen mådde, fick bara 10:or på Apgar, hade utvecklats bra, hade (tills vattnet gick) mycket fostervatten, fin moderkaka, osv osv, när jag har mått så dåligt! Som en av läkarna sa under operationen ”Du är som gjord för att vara gravid, bebisarna verkar stortrivas hos dig”! Jag tror inte han hade läst min journal…
Livet på BB är väl inte helt jättekul… Så efter 2 nätter beslutade vi oss för att åka hem.
Efter ett kejsarsnitt så är man lite småöm i magen, jag fick en morfintablett ett dygn efter operation för då gjorde det ordentligt ont! Men sen är det alvedon och ipren som gäller! Jag var upp och gick redan samma dag som operationen och jag duschade när jag äntligen fått OK morgonen efter och katetern var dragen!
Det känns fortfarande ordentligt i magen. Mycket tror jag också är pga all luft som kommer in i magen och att magen inte kommer igång på en gång… Man är inte direkt toksugen på att göra nr 2 och behöva trycka på och använda magmusklerna!!! Jag tar mig fram här hemma, men det gå inte så fort! Men jag menar, jag slapp trycka ut en "liten" pojk på 4340 gram, 55 cm lång och stl 40!!! i huvudomfång! Mår nog verkligen inte sämre än vad nyförlösta andra gör (som klämt ut barnen vaginalt).
Nu är Tomas på väg och hämtar Eddie hos dagmamman, så snart får jag träffa honom!!! Å vad jag längtar!
Första natten med lillebror (som fortfarande inte har något namn), sov han väldigt dåligt. Nu inatt, 3e natten och idag, så gör han inget annat än sover och äter!!! Helt fantastiskt! Jag har de senaste 2 nätterna sovit mer än vad jag gjort på säkert 4-6 månader!
Nä, nu ska jag sluta skriva, och ladda för Eddie!!!
Livet är gansk gött just nu, men det går upp och ner! Jag mådde riktigt skit igår kväll och var färdig att åka in till psyk akuten... Och det är inte ens lite på skämt... Men nu är det som bortblåst, men jag räknar med att känna så igen, bara inte känslan stannar kvar! Men det berättar jag om en annan gång, kanske!
Han är här!!!
Sen ska jag skriva om hur det här gick till ;-)
Just nu kan jag bara säga att vi mår bra och vi är lyckligast av alla!!
Sittstrejka på förlossningen kanske?
Igår fick jag åka in till förlossningen för koll. Jag lämnade Tomas och Eddie hemma. Jag hade börjat blöda lite och hade väldigt mycket sammandragningar/(värkar?).
När jag kom in blev jag kopplad till CTG och hade då värkar med ca 5-10 minuters mellanrum. Jag hade dock inte börjat öppna mig, men det var antagligen på gång eftersom jag blödde.
Efter att ha träffat läkaren så fick jag åka hem. De tyckte inte jag var tillräckligt på gång och det fanns som sagt inga tidigare tider för snitt. Men varken läkare eller barnmorskorna trodde att jag skulle kunna gå till den 18e, så jag skulle komma tillbaka när jag fick mer värkar eller började blöda mer, så blir det akutsnitt.
Nä men ok, PLOCKA UT UNGEN NU DÅ!!!
Nej, nu måste jag komma igång ordentligt, få starkare värkar, innan de eventuellt kan fundera på att akutsnitta mig. Kan ge mig 17 på att när det väl är dax, då kommer det inte finnas några läkare lediga för operation, så jag måste klämma ut den här klumpen i alla fall!
Inatt har jag i alla fall fått sova ett par timmar, men har de här värkarna ca var 10e minut. De känns och gör ont, men inte så ont att jag måste flåsa mig igenom dem.
Kanske ska åka och sittstrejka på förlossningen!?
Livsnjutaren
Eddie njuter av livet och softar i vår hänmatta! Tomas har äntligen fått upp stolpar i syren ersån!
Halsband
Gjorde ett halsband i tisdags som jag hade på mig på studentfirandet av mitt brorsbarn!
Nål, tråd och syrener var vad som behövdes! Behövde inte ha något annat som luktade gott den dagen!
Tyvärr höll sig inte blommorna fräscha så jättemånga timmar... Men det var fint så länge det varade!
Bara ett litet tips!
Om 11 dagar!
Om 11 dagar hade det varit väldigt skönt om vårt hus var färdigt!
Om 11 dagar hade det ju varit bra om jag i alla fall förberett någorlunda för att ha en ny liten människa hemma...
Om 11 dagar skulle jag vara glad om huset var någorlunda städat!
Om 11 dagar så kan det vara kul om frysen är full av god mat och kakor, för oss och för alla gäster.
Om 11 dagar så skulle jag vilja gå ner minst 10 kg.
Om 11 dagar så VILL/SKA jag vara världens lyckligaste 2-barnsmamma!
Hur det här ska gå till??? Ja, det undrar jag också!
Men en början är i alla fall att:
- 18 juni kommer den lille ut, vare sig han vill eller inte (planerat snitt)
- Vi hade Tomas bror med familj här igår som hjälpte oss massor med gipsningen och på måndag kommer en målare och spacklar alltihop! Sen är det "bara" målning/tapetsering och golvläggning kvar! Och så lite lister, fönstersmygar, eljobb, VVS jobb etc etc etc... Tror det är bättre att jag försöker intala mig själv att det inte kommer vara färdigt...
- Jag har i alla fall skrivit en lista på vad jag/vi ska ha med oss till BB. Och så ska jag försöka nätshoppa lite idag! "Tyvärr" så har min CVV kod på betalkortet slitits bort, så jag har fotat Tomas betalkort istället! Tjoho! Fri shopping :)
- Jag har bokat städfirma som kommer den 18e och storstädar heeela huset!!! Men vi måste plocka undan grejerna själva först...
- Jag har också insett att det finns relativt goda färdigrätter att köpa i frysdisken på ICA, sen är ju sushi alltid gott, pizza kan jag leva med ibland, hamburgare etc etc. Fika, det kan gästerna ha med sig!
- Med tanke på att det antagligen är en stooor bebis i magen, så kanske den väger runt 4 kg. Sen är det ju fostervatten, kanske 1 liter. Moderkaka ca 1 kg. Lite blodförlust, 1 kg. Och så vätskan som jag lyckats samla på mig senaste dagarna, borde i alla fall bli totalt 8 kg!
- Här är den svåraste punkten. "Parasiten" som jag till min mammas förtret fortfarande kallar den här i magen, är jag ingen jättekompis med. Min förhoppning och önskan är naturligtvis att så fort han kommer ut så kommer jag älska honom lika mycket som jag älskar Eddie! Men med de senaste samtalen med läkare, barnmorskor och psykologer, så är jag liiite mer skeptisk. Jag har fått höra lite för många gånger att de som är deprimerade under graviditeten, ofta(re) får förlossningsdepression! Men alla har sagt att det går över, men att det kan ta lite tid... Jag vill inte att det ska ta tid! Lyckan och kärleken ska infinna sig där och då!!
Viktiga minuter
Jag, Tomas och Eddie åkte iväg för att bada i Heby, i badhuset. Det var stängt, så vi åkte vidare till Sala och deras badhus.
Eddie och Tomas badade, jag satt som en tjock elefant och svettades vid sidan av...
Tomas skulle gå på toa och jag satt kvar och sällskapade med Eddie. När jag plötsligt ser att Tomas tittar konstigt och sedan viftar åt mig. Jag ser att en man sitter lutad över ett barn längre bort och inser att det är läge att ringa 112! Jag "rusar" dit (så gott det går), pratar med SOS och ser en livlös liten pojke på 7-8 år ligga på golvet. Hans pappa hänger över honom och försöker så gott det går att ge HLR. Jag sätter mig ner och förklarar långsamt för pappan att ta det lugnt och ungefär hur han ska göra. Flera personer har nu kommit dit och pojken börjar nu andas igen, men är okontaktbar. Jag håller koll på pulsen och lägger över några handdukar, försöker lugna pappan. Pojken har ögonen öppna bara ett par millimeter, helt livlösa. Usch vilken mardröm!!! Mamman är i chock och står ett par meter bort och ser inte ut att förstå något alls, pappan bryter ihop på golvet och börjar skrika pojkens namn. Jag försöker förklara för mamman att det är nog bra om hon hämtar sina grejer och sätter på sig lite kläder så att hon eller pappan kan följa med när ambulansen kommer. Hon förstår inte... Tillslut kommer en ur personalen och erbjuder sig att följa med henne och klä på sig.
När ambulanspersonalen kommer, pratar jag snabbt med en av dem, de var 4 stycken, sen går jag därifrån. När ambulanspersonalen kommer, kvicknade pojken till och börjar skrika/gråta. Då brast det för mig också. Fortfarande lugn, men tårarna började rinna! Ett par minuter till så hade han kanske aldrig skrikit mer!
Pojken hade haft snorkel och varit på djupt vatten. De har en vågmaskin i Sala som var igång. Så troligen hade han fått vatten i snorkeln som han svalt, sedan sjönk han. Pappan hade sett det hela och hoppat i och fått upp honom.
Idag förstod jag vikten i att faktiskt ha sina HLR och första hjälpen kunskaper uppdaterade! I chock och stress är det väldigt lätt att glömma saker! Så imorgon ska jag kontakta Röda Korset och fixa en grupp som är intresserade av att lära sig 1a hjälpen, speciellt riktad mot barn. Efter ett status meddelande på Facebook, är det nu 22 stycken som anmält intresse (vill du också med, så skicka ett meddelande)! Sen får vi väl se hur många som kommer att komma. Det brukar vara svårt med barnvakter och liknande när väl datumet kommer. Men jag hoppas verkligen att vi blir många, blir vi "för" många, så fixar vi 2 grupper! Det här är viktigt, du kan rädda liv med rätt kunskap! Även om det inte är ditt eget barn, eller du kanske inte ens har barn, så finns det barn omkring oss - överallt!
Sen upptäckte jag också efteråt, hur olika alla föräldrar hanterar en sådan här händelse mot sina barn. Någon mamma i omklädningsrummet sa att pojken fått ont i foten, det var därför ambulansen kom. En annan förklarade att pojken höll på att drunkna och kunde ha dött, sen sa hon inget mer... En pappa utanför i cafeterian hade en frågvis son som ställde 100 frågor om händelsen, om personalen som jobbade på badet kunde rädda barn, om pojken skulle klara sig, varför pappan till pojken grinade osv osv. Pappan till den frågvisa pojken - han fortsatte läsa i en tidning och svarade bara sporadiskt på en eller annan fråga...
Jag kommer i alla fall lägga mig och sova, med en hemsk upplevelse i minnet, men med en känsla av att ha gjort vad jag kunnat! Det var inte jag som fiskade upp pojken eller gav HLR idag, men jag gjorde något, istället för att gå därifrån!
Tur för honom att han inte är hemma!
Tomas är på födelsedagskalas/fest! Jag unnar honom det, absolut! Det är bara det att den här dagen... Jag har haft bättre dagar! Och nu när äntligen elen fungerar, efter att Vattenfall har varit här och trixat (och vi antagligen kommer få en fet faktura för), så funkar inte vattnet! Det kommer inte en droppe! Jag har nog aldrig varit mer sugen på vatten! Och att jag sen måste springa på toa typ minst 1 gång/timme gör ju inte saken bättre! Hade jag varit mindre och mer smidig hade jag väl kunnat gå ut och gjort nr 1 i alla fall, men det är som mission impossible just nu!
Får helt enkelt plocka fram en hink... Inte för nr 1 eller 2, utan för det som kommer genom munnen... För jodå, det kommer, varje natt!
När jag ringde Tomas och berättade att vi inte har något vatten, tyckte han att det var inga problem alls! "Jag kollar det imorrn!"
Wrong answer! Det rätta skulle naturligtvis vara; Jag kommer hem på en gång och fixar det, jag gör allt för dig!
Ååå vad jag hatar att vara gravidbitter!
Kul...
Vi har fel på strömmen här hemma. Nån fas som inte funkar. Så; ingen värme, inget varmvatten, inget tryck i vattenkranarna, och halva husets lampor blinkar. Det är kallt här hemma och Eddie skulle verkligen behöva bada!
Vi (ja, faktiskt, jag och elefantmagen har jobbat) har satt upp pärlspont i nya delen av huset, som en högre sockel.
Jag åkte runt i alla stans byggmarknader och brädgårdar igår och letade efter vitmålad pärlspont. Men det var fel storlek, fel färg eller beställningsvara.
Tillslut hittade jag på Bauhaus, vitvaxad bröstpanel! Tjoho! Hem och sågade, spikade och nu sitter de på väggen, hela 14 meter vägg (men bara 37 cm upp på väggen).
När jag idag då skulle köpa färg för att måla den här panelen (som de sa på Bauhaus att det skulle gå bra!) på Uppsala Färg, då sa de att det inte gick att måla på vaxad panel. Färgen rinner bara av!
Så nu har jag betalat 1500 kr för något som jag sågat sönder och måste bryta loss och sen köpa nytt...
Det går bra nu!
