Tomas åkte till Alvesta, igen, i måndags morse. Som tur är kommer han hem inatt, för jag är slut som artist! Igår skulle jag och Eddie iväg på ridningen. Min mamma kom hit och skulle vara barnvakt. Charlie gallskrek! Han ville absolut inte bli lämnad. Och som den lilla dramaqueen han är, så går han in i ett hörn och lägger sig och gråter.
Vi höll på att bli kvar hemma, men då började Eddie grina, så vi åkte... När vi kom hem, låg Charlie och sov, av utmattning, i soffan!
Sen har det fortsatt. Han grinade imorse och ville inte släppa taget om mig när jag skulle lämna hos dagmamman. Då slutade han iofs efter några minuter och jag fick ett glatt SMS av dagmamman. Men sen jag har hämtat dem, så har Charlie hängt i knäna på mig, konstant! Det blir rätt svårt att försöka laga mat, diska, plocka undan etc. Så jag har gett upp! From nu skiter jag i allt och sitter på golvet tills rumpan blir platt(are), allt för att göra barnen glada/nöjda.
Jag hinner inte jobba mina 75% på dagarna när Tomas är borta, så jag får istället sitta på kvällarna när barnen somnat. Att jag dessutom inte bara jobbar 75% utan det oftast blir runt 100%, gör det inte enklare att få saker gjorda. Så nästa vecka, när Tomas är tillbaka och jobbar i stan, då lär jag få jobba dygnet runt, för att hinna ladda för veckan därpå när han är borta igen. Jag vet faktiskt inte riktigt om det är värt det... Om Charlies humör är en reaktion på att Tomas är borta, så är det definitivt inte värt det! Jag får psykbryt av att ha ett barn i hasorna heeela tiden.
Men lite skoj ska väl det här inlägget innehålla också! På lördag smäller det! Då ska äntligen bröllopet äga rum! Fredrik och Anna ska gifta sig och jag hoppas verkligen att det ska bli en av deras bästa dagar!!! Jag är lite spänd själv faktiskt. Ska blir härligt! Som pricken över i, så kommer syster och hennes barn hit på fredag och ska bo här över helgen. Så på lördag, när min mamma och pappa kommer hit och ska barnvakta, så blir huset fullt! Därför så kom jag på nu ikväll, att jag och Tomas kanske ska passa på och inkvartera oss i mammas lägenhet på lördagsnatten (hon vet bara inte om det än, så om du läser det här mamma, så kanske vi gör så?!).
Jag fick förresten paket idag också! Av Eddie och Charlie! De hade pysslat (som de gör rätt ofta) hos dagmamman. Av Charlie fick jag en uggla i porslin, som han målat, som man kan sätta ett ljus i. Tomas ska få en likadan av Eddie, som han gömt under Tomas huvudkudde. Av Eddie fick jag en pärlplatta i form av en blåval!
Så synd bara att man inte lyckas hålla humöret uppe och va en glad och trevlig mamma hela dagarna, istället för den här ragatan till mamma, som vaknar när jag är ensammamma...
Tomas ska jobba i Alvesta och Tyskland varannan vecka from imorgon, så jag söker sällskap! Alternativt barnvakt :-)
Alla förslag mottages tacksamt!
Svaret på förra inlägget är: nej. Jag blir kvar i Knivsta. Jag känner mig inte redo att jobba heltid. Tiden med barnen kommer inte tillbaka å pengar är inte allt!
Förutom att jag själv måste lämna och hämta barn i veckorna så är det massor av skoj som väntar på helgerna framöver! På fredag drar vi till Umeå hela familjen. Helgen efter åker jag till syster i Göteborg. Helgen efter det är det efterlängtade bröllopet med Fredrik o Anna. Sen är det ev spa helgen efter det, full rulle!
Har blivit erbjuden ett annat jobb idag... Ååå nu måste man ta ställning! Men det lutar åt att jag blir kvar i knivsta. Trots att pengarna lockar! Men längre restid till jobbet och mer arbete passar nog inte mig just nu. Men det är trots allt en del pengar... Och arbetet tror jag inte är tråkigt. Ååå men jag kan ju inte lämna mina medarbetare i sticket. Eller?
För 4 år sen, låg vi på BB och tittade på det 'lilla' miraklet, som vägde över 5 kg! Han var den sötaste vi någonsin sett!
Idag har vi firat, först med dagmamman och alla dagbarnen här hemma. Sen ikväll kom släkten. Bortskämd har han blivit, med maaaassor av lego och leksaker. Tårta, glass och kakor har ätits, korv med bröd till både lunch och middag.
För varje dag som går, älskar jag honom mer och mer! Tyvärr så bråkar jag mer och mer på honom också... Men det är väl så, små barn, små bekymmer osv.
