MammaTillEddie

I taket i vårt badrum, sitter just nu en discolampa! Så om man vill lyxa till vardagen kan man alltså numera discobada hemma hos oss!

Min nacke är inte alls så kul, så i natt vid 1-2 tiden var jag ner och knaprade i mig morfintabletter. I vanliga fall, tar jag de bara när jag har Tomas hemma. Dels för att jag blir groggy, men också för att jag ibland kräks kopiöst av de. Men det slapp jag den här gången.

Däremot, när jag väckte Charlie vid halv sju imorse, så var jag lite groggy. Kan också bero på avsaknaden av sömn.. Hursom, så vägrade Charlie gå själv ner för trappan, så jag bar honom. Och då händer det som inte får ske! Jag ramlar i trappan! Med EN tanke i huvudet; skada inte Charlie!

Så jag ramlar bakåt och slår i rumpa och rygg, ordentligt. Jag skriker - Charlie skriker, jag gråter - Charlie gråter. Efter mycket om och men, kom vi iaf iväg till dagmamman. Mina föräldrar hämtade honom för jag hade en del möten på eftermiddagen.

Men sitta, det gör jag inte gärna! Nu ikväll känner jag mig överkörd! Mest troligt är också att min lilla natt tablett nu är ute ur systemet och därför inte har någon effekt längre. 

Kommer ALDRIG mer ta någon sån när jag är ensam! 

Nu kommer en lite dålig bild, av min snygga bakdel. Så känsliga läsare, blunda! Typ 15 cm är det lilla blåmärket, med en matchande kompis på ryggen, men den kan jag inte nå för att fota.

Vi har bestämt att Charlie ska vara kvar hemma med mig. Nu har ju han då lyckats bli förkyld, så jag misstänker att han måste vara hemma imorrn. Ingen feber, men host o snor!

Jag känner mig inte ett dugg stressad... Eller nåt. Jag ska ju bara förhoppningsvis öppna boendet om ca 2 veckor. Saknar fortfarande personal och ska intervjua i veckan. Nån som behöver jobb?

Nu ångrar jag lite (eller mycket) att vi bestämde att Charlie ska vara hemma. Men jag tror, faktiskt, att det blir roligare o bättre för alla. Utom mig då kanske ;-)

Jag är nog gladare än barnen, samtidigt som jag inser att vi nu inte längre kan spontanåka på små semestrar osv. Men det kan det väl vara värt!? 

Nu kollar jag på Pippi, för 511e gången... Charlie fick ett ordentligt kruppanfall inatt, sömnen blev obefintlig och jag och Tomas fick pyssla ihop det med jobben idag. Nu hoppas jag att den här natten blir lugn så att vi alla får sova och att vi orkar fira Tomas 35-årsdag imorgon, med de få släktingar som törs komma trots en snorig febrig unge...

Är till 110% säker på att Tomas inte läser min blogg, så här kommer det;

Kärlek är, när Tomas har hittat en favoritdisktrasa, stickad, i lin och bomull och Jag, som inte stickat sen syslöjden på grundskolan, stickar en åt honom!

Vet ni hur jobbigt det här är!

Nacken gör ont, fingrarna krampar och ögonen ser i kors! 

Och det blir dessutom Sveriges dyraste disktrasa, efter att ha köpt garn och stickor för 200 spänn!

Nästa fredag fyller Tomas år, det är då han ska få den. Tror jag får göra något mer också... Kanske ska rita en teckning eller nåt...

Nu kommer 2014 års krönika!

 

Jag jobbade vid årets början på Frösunda, i Knivsta. Älskar mitt jobb, enheterna, kunderna, medarbetarna!

Ändå, säger jag upp mig för att under hösten påbörja en spännande resa, att få starta upp ett helt nytt LSS 9:8 boende! I december började jag på riktigt, efter att ha smygstartat sen september. Otroligt spännande och intressant. Tyvärr drar bygget ut på tiden och jag har inte kunnat öppna än.

Mina underbara medarbetare från Frösunda kom hem till mig i november på avskedsfest och skämde bort mig totalt med massor av presenter! Tror faktiskt, utan att skryta, att jag har varit en ganska bra chef!

Tomas jobb har inneburit en massa resande under 2014. Han har besökt Tyskland ett antal gånger, USA och Spanien. Det har blivit en del pysslande för oss med tider osv, men allt har löst sig!

 

Jag hade hela 5 veckor semester på sommaren. En vecka spenderades på Gotland och jag och Tomas fick vara med på ett magiskt bröllop för Caisa och Rickard! Resten av veckan var mysig, med Tomas föräldrar och bror med familj. Vi han se Pippi och badade i havet. Tyvärr var det lite småkallt.

Sista semesterveckan spenderades i Danmark på en fantastisk ferieresort, tillsammans med min mamma och syster med barnen. Allt var så otroligt barnvänligt och badhus, lekland, bowlingbanor, minigolf, äventyrsstigar och massa mer fanns på området.

Vi spontanköpte en husvagn också och var ett par nätter på Rullsands camping med Anders, Kristina och Alrik. 

En natt var vi på Berkinge med Åsa och Jocke. 

Jag och barnen åkte själva och bodde med mamma i husvagnen i Lindersvik.

I mars var vi, mamma och pappa och Sara med barnen, i Kungsberget. Eddie åkte slalom som om han inte gjort annat och swishade förbi sin mamma som stod på slalomskidor för första gången på 22 år!

 

Eddie började i augusti på förskola och slutade alltså hos vår älskade dagmamma Birgitta. Vi tänkte att det skulle vara bra för honom att lära sig vara i större grupp och att ha flera pedagoger runt sig, som en förberedelse för skolan. Det har varit en tuff start. I flera månader så har Eddie varit ledsen och inte alls velat vara på förskolan och längtat tillbaka till Birgitta. Men nu mot slutet av 2014 så verkar det ha lättat. Han har fått flera kompisar och han verkar trivas. Men det är fortfarande inte riktigt som det var hos Birgitta, när vi ofta fick släpa ut honom därifrån för att åka hem.

Under hösten lärde sig Eddie plötsligt att skriva! Han är jätteduktig att ljuda ord och de allra flesta blir rätt. Det är fortfarande svårt att läsa, men skrivandet går jättebra. Han tycker själv att han inte behöver gå i skola, eftersom han redan kan räkna till 189 och skriva :-)

Eddie och Charlie bråkar en hel del och tyvärr får Eddie ofta ge sig, till sin lillebrors fördel. Det gjorde att Eddie tillslut blev så frustrerad att han bet Charlie! Det hände ett par gånger, men inte mer. De bråkar fortfarande men under december så har de blivit bättre "vänner" med varandra. Antagligen för att Charlie är mer verbal nu och kan förklara vad han vill. Sen kanske tomten hade ett finger med i spelet... Snälla barn får julklappar!

Eddie har också fått laga sitt första hål i en tand. Det gick bra, men jag tror inte han vill göra det igen.

Eddie leker mycket med grannbarnen Anton och Stina och Eddie hade "den bästa dagen i mitt liv" när han fick vara med på Antons kalasdisco, med hela hans klass.

Charlie har utvecklats en hel del och hans tal är jättebra nu!

Han är otroligt bestämd och ganska olik Eddie. Det går inte att lura Charlie, eller säga att man ska "se vem som får på sig ytterkläderna först" för att skynda på honom. Om han inte vill något, då gör han det inte. Kan förvisso vara en bra egenskap... Men inte hos en 2-åring!

Charlie har varit ganska sen på att springa, men under hösten så lärde han sig springa helt ok!

Under en period i september/november (tror jag) så var Charlie ganska gnällig, trött och inte sig själv. Hönsmamma som jag är, så blir man såklart orolig. Men inget allvarligt hittades och han blev sig själv igen.

Charlie går kvar hos dagmamman och han trivs väldigt bra där. Ett tag, hade dagmamman svårt att få nya barn när andra slutade och trodde att hon eventuellt skulle få stänga ner. Men ett litet inlägg på Facebook räddade situationen och nu har hon full skala igen.

Charlie vill helst göra allt som storebror gör och han låter som en liten papegoja.

Förutom alla sjukdomar som jag skrivit om under Eddie, så lyckades Charlie få krupp. Han har tidigare haft astma och det har varit tufft, men kruppanfallet som han fick en natt, gjorde att jag trodde för en sekund, att jag skulle förlora honom. Men nu har både astman och kruppen lyst med sin frånvaro (peppar peppar). Astmamediciner har vi inte behövt använda sen i våras, så nu anser jag han vara "frisk" från det! Charlie och också plötsligt, från att ha varit hysteriskt allergisk, börjat äta ägg, utan att reagera alls!! 

 

Året började lite tufft, med farmor på hospice och vi relativt ovetandes om hur allt skulle gå. Men hon piggade på sig så pass mycket att hon fick flytta till ett äldreboende, Ferlin. Tyvärr var hon mycket sängliggande och satt bara uppe korta stunder i rullstol. Hon hann fira sin 99-årsdag och ha sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn på plats. I december orkade hon inte längre och tog sitt sista andetag. Det jag trodde skulle kännas som en lättnad, blev allt annat än just det. Jag saknar henne så otroligt enormt mycket. Jag besöker minneslunden på gamla kyrkogården minst en gång i veckan. Än så finns hon nog inte där, men det känns skönt att ha någonstans att åka, för att bara få tänka på henne.

Mina föräldrar fick chockartat för sig att flytta ihop igen, efter 14 års separation. Som sagt, det kom som en chock, men nu känns allting bättre än någonsin. Jag har, för första gången i mitt 34-åriga liv, sett mina föräldrar hålla handen!

Tomas farmor, som befann sig på samma hospice som min farmor, piggade också på sig och bor nu på ett äldreboende, Erikdalsgården. Hon är fortfarande pigg och hon får nog, utan att hon vet om det, agera extra farmor/mormor för mig ett tag till!

Julen firades i år med min sida av släkten, hemma hos oss. Vi lyckades hålla oss friska från magsjuka som annars spökat under juldagarna!

 

Så otroligt glad och tacksam jag är för att jag har så många och fina vänner omkring mig! Tyvärr har 2014 känts som ett år då jag inte riktigt haft tid att ta hand om mina kompisrelationer. Barn och jobb tar mycket tid och den tiden då man kunde sitta med vänner och snacka skit halva (hela) nätterna, är förbi. Det är inte bara vi som har familj att ta hand om längre, vilket är jättekul och när vi ses, ser våra träffar inte ut som förr längre, med massor av barn! Mina underbara barndomsvänner Kattis och Caisa, väntar båda sina första barn fick jag reda på  och de beräknas komma i april/maj. Jag fick dessutom äran att få träffa de när Caisa gifte sig på Gotland under sommaren.

Flera andra vänner har fått både första och andra barnet under 2014. Alla killarna i Tomas grabbgäng har nu skaffat flickvänner/fruar, så nu äntligen har jag lite tjejer att umgås med när vi träffas! De har dessutom, allihop, lyckats få pojkar till barn (det måste ha varit något i det där Tensta vattnet)!

Något som påverkat mig enormt mycket, var att min barndomsvän Linda gick bort efter komplikationer av en operation, i mars. Vi har inte setts så mycket senaste åren, men vi har alltid haft kontakt. Hon lämnade efter sig man och 4 barn och jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ska ordna sig för dem. Det blev en tuff begravning, när man måste säga farväl till en nära vän som är i samma ålder som ens egen och det har startat en hel del tankar hos mig om liv och död.  

Ett antal middagar och träffar har vi ändå hunnit med, med nära och kära. Men det är inte helt utan att jag faktiskt saknar tiden "före barnen" ibland, då man kunde vara "wild and carzy" och hade så mycket tid över, för att just träffa vänner. Det är väl en av (den enda nästan) nackdelen med mitt jobb, att det är ganska ensamt. Jag har kollegor, men vi sitter på olika platser och träffas bara ibland. Givetvis pratar jag med mina medarbetare, men de är och ska inte, vara mina vänner.

Jag umgås fortfarande med mina mammavänner som jag träffade när jag var gravid med Charlie och mina 4H och JUF vänner betyder fortfarande mycket för mig. Sen har vi våra fantastiska grannar som får stå ut med oss och barnen en hel del, vi firade bland annat nyår ihop.

 

Vårt kök har fått nytt utseende, med en altandörr rakt ut på altanen, några nya skåp, en ny tapet och lite annat pyssel.

Tomas har gjutit platta i ladan och håller på och bygger ett garage. Annars har vi inte gjort några stora saker i år, på huset. Massa småsaker har vi dock åtgärdat och en firma har varit här och grävt ett nytt avlopp, så att vi kan skita lagligt (för massa pengar)...

Vi har också köpt en liten lekstuga, som jag inrett till hönshus.

 

Vi skaffade avelsägg och köpte oss en äggkläckningsmaskin under våren. I juni kläcktes 11 små kycklingar. Nu har vi 6 stycken kvar, en tupp och 5 hönor. De har fortfarande inte börjat lägga några ägg, så vi väntar med spänning!

Tomas bröt båda armarna under en downhillcykeltur. Det skapade lite småkaos i familjen när han var gipsad, men det ordnade sig. Ganska snart tröttnade han på gipset och tog bort det på ena armen. Det verkar ha läkt bra, så vi hoppas att det inte ger några men.

Jag har under hösten stylat pappas lägenhet inför försäljning och den kommer ut på Hemnet nu under januari. Det var riktigt roligt och jag hoppas på att kunna få till fler sådana projekt.

Jag har pysslat, massor, under 2014. Det är min terapi och min sysselsättning för att rensa hjärnan. Förutom att jag faktiskt tycker att det är hysteriskt roligt.

 

 

 

2014 var väl kanske inget toppenår. Flera dödsfall och även om jag har haft roligt och gillar mitt jobb, har jag mått dåligt psykiskt och min nacke har väl inte varit på topp... Vi har dessutom varit väldigt mycket sjuka.

Så 2015 ska helt klart bli ett bättre år, med färre dödsfall och friskare liv! Inget nyårslöfte, men mer träning ska det bli och nyttigare mat.

Flera bebisar är på ingång bland vännerna och det ser jag fram emot! Ett eller annat bröllop hoppas jag också på.

Sen så ska jag försöka vårda mina relationer, till både familjen, släktingarna och vännerna!

Någon utlandsresa hoppas jag på och att mitt nya jobb ska komma igång ordentligt.