MammaTillEddie

Jag är nog gladare än barnen, samtidigt som jag inser att vi nu inte längre kan spontanåka på små semestrar osv. Men det kan det väl vara värt!? 

Nu kollar jag på Pippi, för 511e gången... Charlie fick ett ordentligt kruppanfall inatt, sömnen blev obefintlig och jag och Tomas fick pyssla ihop det med jobben idag. Nu hoppas jag att den här natten blir lugn så att vi alla får sova och att vi orkar fira Tomas 35-årsdag imorgon, med de få släktingar som törs komma trots en snorig febrig unge...

Är till 110% säker på att Tomas inte läser min blogg, så här kommer det;

Kärlek är, när Tomas har hittat en favoritdisktrasa, stickad, i lin och bomull och Jag, som inte stickat sen syslöjden på grundskolan, stickar en åt honom!

Vet ni hur jobbigt det här är!

Nacken gör ont, fingrarna krampar och ögonen ser i kors! 

Och det blir dessutom Sveriges dyraste disktrasa, efter att ha köpt garn och stickor för 200 spänn!

Nästa fredag fyller Tomas år, det är då han ska få den. Tror jag får göra något mer också... Kanske ska rita en teckning eller nåt...

Nu kommer 2014 års krönika!

 

Jag jobbade vid årets början på Frösunda, i Knivsta. Älskar mitt jobb, enheterna, kunderna, medarbetarna!

Ändå, säger jag upp mig för att under hösten påbörja en spännande resa, att få starta upp ett helt nytt LSS 9:8 boende! I december började jag på riktigt, efter att ha smygstartat sen september. Otroligt spännande och intressant. Tyvärr drar bygget ut på tiden och jag har inte kunnat öppna än.

Mina underbara medarbetare från Frösunda kom hem till mig i november på avskedsfest och skämde bort mig totalt med massor av presenter! Tror faktiskt, utan att skryta, att jag har varit en ganska bra chef!

Tomas jobb har inneburit en massa resande under 2014. Han har besökt Tyskland ett antal gånger, USA och Spanien. Det har blivit en del pysslande för oss med tider osv, men allt har löst sig!

 

Jag hade hela 5 veckor semester på sommaren. En vecka spenderades på Gotland och jag och Tomas fick vara med på ett magiskt bröllop för Caisa och Rickard! Resten av veckan var mysig, med Tomas föräldrar och bror med familj. Vi han se Pippi och badade i havet. Tyvärr var det lite småkallt.

Sista semesterveckan spenderades i Danmark på en fantastisk ferieresort, tillsammans med min mamma och syster med barnen. Allt var så otroligt barnvänligt och badhus, lekland, bowlingbanor, minigolf, äventyrsstigar och massa mer fanns på området.

Vi spontanköpte en husvagn också och var ett par nätter på Rullsands camping med Anders, Kristina och Alrik. 

En natt var vi på Berkinge med Åsa och Jocke. 

Jag och barnen åkte själva och bodde med mamma i husvagnen i Lindersvik.

I mars var vi, mamma och pappa och Sara med barnen, i Kungsberget. Eddie åkte slalom som om han inte gjort annat och swishade förbi sin mamma som stod på slalomskidor för första gången på 22 år!

 

Eddie började i augusti på förskola och slutade alltså hos vår älskade dagmamma Birgitta. Vi tänkte att det skulle vara bra för honom att lära sig vara i större grupp och att ha flera pedagoger runt sig, som en förberedelse för skolan. Det har varit en tuff start. I flera månader så har Eddie varit ledsen och inte alls velat vara på förskolan och längtat tillbaka till Birgitta. Men nu mot slutet av 2014 så verkar det ha lättat. Han har fått flera kompisar och han verkar trivas. Men det är fortfarande inte riktigt som det var hos Birgitta, när vi ofta fick släpa ut honom därifrån för att åka hem.

Under hösten lärde sig Eddie plötsligt att skriva! Han är jätteduktig att ljuda ord och de allra flesta blir rätt. Det är fortfarande svårt att läsa, men skrivandet går jättebra. Han tycker själv att han inte behöver gå i skola, eftersom han redan kan räkna till 189 och skriva :-)

Eddie och Charlie bråkar en hel del och tyvärr får Eddie ofta ge sig, till sin lillebrors fördel. Det gjorde att Eddie tillslut blev så frustrerad att han bet Charlie! Det hände ett par gånger, men inte mer. De bråkar fortfarande men under december så har de blivit bättre "vänner" med varandra. Antagligen för att Charlie är mer verbal nu och kan förklara vad han vill. Sen kanske tomten hade ett finger med i spelet... Snälla barn får julklappar!

Eddie har också fått laga sitt första hål i en tand. Det gick bra, men jag tror inte han vill göra det igen.

Eddie leker mycket med grannbarnen Anton och Stina och Eddie hade "den bästa dagen i mitt liv" när han fick vara med på Antons kalasdisco, med hela hans klass.

Charlie har utvecklats en hel del och hans tal är jättebra nu!

Han är otroligt bestämd och ganska olik Eddie. Det går inte att lura Charlie, eller säga att man ska "se vem som får på sig ytterkläderna först" för att skynda på honom. Om han inte vill något, då gör han det inte. Kan förvisso vara en bra egenskap... Men inte hos en 2-åring!

Charlie har varit ganska sen på att springa, men under hösten så lärde han sig springa helt ok!

Under en period i september/november (tror jag) så var Charlie ganska gnällig, trött och inte sig själv. Hönsmamma som jag är, så blir man såklart orolig. Men inget allvarligt hittades och han blev sig själv igen.

Charlie går kvar hos dagmamman och han trivs väldigt bra där. Ett tag, hade dagmamman svårt att få nya barn när andra slutade och trodde att hon eventuellt skulle få stänga ner. Men ett litet inlägg på Facebook räddade situationen och nu har hon full skala igen.

Charlie vill helst göra allt som storebror gör och han låter som en liten papegoja.

Förutom alla sjukdomar som jag skrivit om under Eddie, så lyckades Charlie få krupp. Han har tidigare haft astma och det har varit tufft, men kruppanfallet som han fick en natt, gjorde att jag trodde för en sekund, att jag skulle förlora honom. Men nu har både astman och kruppen lyst med sin frånvaro (peppar peppar). Astmamediciner har vi inte behövt använda sen i våras, så nu anser jag han vara "frisk" från det! Charlie och också plötsligt, från att ha varit hysteriskt allergisk, börjat äta ägg, utan att reagera alls!! 

 

Året började lite tufft, med farmor på hospice och vi relativt ovetandes om hur allt skulle gå. Men hon piggade på sig så pass mycket att hon fick flytta till ett äldreboende, Ferlin. Tyvärr var hon mycket sängliggande och satt bara uppe korta stunder i rullstol. Hon hann fira sin 99-årsdag och ha sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn på plats. I december orkade hon inte längre och tog sitt sista andetag. Det jag trodde skulle kännas som en lättnad, blev allt annat än just det. Jag saknar henne så otroligt enormt mycket. Jag besöker minneslunden på gamla kyrkogården minst en gång i veckan. Än så finns hon nog inte där, men det känns skönt att ha någonstans att åka, för att bara få tänka på henne.

Mina föräldrar fick chockartat för sig att flytta ihop igen, efter 14 års separation. Som sagt, det kom som en chock, men nu känns allting bättre än någonsin. Jag har, för första gången i mitt 34-åriga liv, sett mina föräldrar hålla handen!

Tomas farmor, som befann sig på samma hospice som min farmor, piggade också på sig och bor nu på ett äldreboende, Erikdalsgården. Hon är fortfarande pigg och hon får nog, utan att hon vet om det, agera extra farmor/mormor för mig ett tag till!

Julen firades i år med min sida av släkten, hemma hos oss. Vi lyckades hålla oss friska från magsjuka som annars spökat under juldagarna!

 

Så otroligt glad och tacksam jag är för att jag har så många och fina vänner omkring mig! Tyvärr har 2014 känts som ett år då jag inte riktigt haft tid att ta hand om mina kompisrelationer. Barn och jobb tar mycket tid och den tiden då man kunde sitta med vänner och snacka skit halva (hela) nätterna, är förbi. Det är inte bara vi som har familj att ta hand om längre, vilket är jättekul och när vi ses, ser våra träffar inte ut som förr längre, med massor av barn! Mina underbara barndomsvänner Kattis och Caisa, väntar båda sina första barn fick jag reda på  och de beräknas komma i april/maj. Jag fick dessutom äran att få träffa de när Caisa gifte sig på Gotland under sommaren.

Flera andra vänner har fått både första och andra barnet under 2014. Alla killarna i Tomas grabbgäng har nu skaffat flickvänner/fruar, så nu äntligen har jag lite tjejer att umgås med när vi träffas! De har dessutom, allihop, lyckats få pojkar till barn (det måste ha varit något i det där Tensta vattnet)!

Något som påverkat mig enormt mycket, var att min barndomsvän Linda gick bort efter komplikationer av en operation, i mars. Vi har inte setts så mycket senaste åren, men vi har alltid haft kontakt. Hon lämnade efter sig man och 4 barn och jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ska ordna sig för dem. Det blev en tuff begravning, när man måste säga farväl till en nära vän som är i samma ålder som ens egen och det har startat en hel del tankar hos mig om liv och död.  

Ett antal middagar och träffar har vi ändå hunnit med, med nära och kära. Men det är inte helt utan att jag faktiskt saknar tiden "före barnen" ibland, då man kunde vara "wild and carzy" och hade så mycket tid över, för att just träffa vänner. Det är väl en av (den enda nästan) nackdelen med mitt jobb, att det är ganska ensamt. Jag har kollegor, men vi sitter på olika platser och träffas bara ibland. Givetvis pratar jag med mina medarbetare, men de är och ska inte, vara mina vänner.

Jag umgås fortfarande med mina mammavänner som jag träffade när jag var gravid med Charlie och mina 4H och JUF vänner betyder fortfarande mycket för mig. Sen har vi våra fantastiska grannar som får stå ut med oss och barnen en hel del, vi firade bland annat nyår ihop.

 

Vårt kök har fått nytt utseende, med en altandörr rakt ut på altanen, några nya skåp, en ny tapet och lite annat pyssel.

Tomas har gjutit platta i ladan och håller på och bygger ett garage. Annars har vi inte gjort några stora saker i år, på huset. Massa småsaker har vi dock åtgärdat och en firma har varit här och grävt ett nytt avlopp, så att vi kan skita lagligt (för massa pengar)...

Vi har också köpt en liten lekstuga, som jag inrett till hönshus.

 

Vi skaffade avelsägg och köpte oss en äggkläckningsmaskin under våren. I juni kläcktes 11 små kycklingar. Nu har vi 6 stycken kvar, en tupp och 5 hönor. De har fortfarande inte börjat lägga några ägg, så vi väntar med spänning!

Tomas bröt båda armarna under en downhillcykeltur. Det skapade lite småkaos i familjen när han var gipsad, men det ordnade sig. Ganska snart tröttnade han på gipset och tog bort det på ena armen. Det verkar ha läkt bra, så vi hoppas att det inte ger några men.

Jag har under hösten stylat pappas lägenhet inför försäljning och den kommer ut på Hemnet nu under januari. Det var riktigt roligt och jag hoppas på att kunna få till fler sådana projekt.

Jag har pysslat, massor, under 2014. Det är min terapi och min sysselsättning för att rensa hjärnan. Förutom att jag faktiskt tycker att det är hysteriskt roligt.

 

 

 

2014 var väl kanske inget toppenår. Flera dödsfall och även om jag har haft roligt och gillar mitt jobb, har jag mått dåligt psykiskt och min nacke har väl inte varit på topp... Vi har dessutom varit väldigt mycket sjuka.

Så 2015 ska helt klart bli ett bättre år, med färre dödsfall och friskare liv! Inget nyårslöfte, men mer träning ska det bli och nyttigare mat.

Flera bebisar är på ingång bland vännerna och det ser jag fram emot! Ett eller annat bröllop hoppas jag också på.

Sen så ska jag försöka vårda mina relationer, till både familjen, släktingarna och vännerna!

Någon utlandsresa hoppas jag på och att mitt nya jobb ska komma igång ordentligt.

Skillnaden nu, är att de allihop nu har flickvänner och de flesta har barn. Så 10 vuxna och 6 barn skulle det va. 

Jag och Tomas förberedde igår och gjorde vegetarisk tacopaj och ananaspajer till efterrätt.

Men vad händer?! Jo, Tomas meddelar lite försynt på morgonen att han är dålig i magen. Under dagen har han fått feber och har ont i huvudet. 

Så det var bara att ställa in alltihop!

Ååååå va jag är less på alla sjukdomar som bara ställer till det! Jag vill ha sommar, frisk familj och varmt väder!

Försökte rasta barnen ute ett tag idag, men det är galet kallt. Så ikväll har Charlie löpt amok och varit gnälligare än någonsin och Eddie har nästan hoppat sönder soffan. 

Nä, nu är det nog dags att äta lite mer vitpeppar och gå och lägga sig! Imorgon ska jag ha semester - på jobbet!

Vi var här hemma, syster och hennes 2 barn, mamma, pappa och brorsan med hans 3 barn.

Ett lagom stort julbord, utan jansson och lax. Men idag, eller rättate sagt igår eftersom kl är över 12, så blev det ett stort julbord hos svärföräldrarna och Tomas syskon med familjer!

Eddie blev inte mer sjuk, käka clementiner och drack massor, bara en timme efter att han spytt! Kan nog ha varit pepparkaksdegen och godisintaget...

Att jag dagen före julafton fick besked som eventuellt äventyrar mitt jobb.... Det tar jag tag i sen! Typ på måndag...

Så i nästan 4 dagar har vi varit friska. Tills idag kl 17 när vi var hos mamma och pappa.

Eddie klagade på ont i magen och halsen. Magontet är inte helt ovanligt hos honom dock och en å annan pepparkaksdegsklump hade slunkit ner på förmiddagen.

Men sen kom ALLT upp.

Vad jag gjorde? Flydde förstås! Skjutsade hem brorsans yngsta som precis kommit. Stannade sen på Willys parkering och bröt ihop! Totalt!

Imorgon är farmors begravning och jag SKA dit! 

Syster och hennes barn är nu inkvarterade hos mamma och pappa. Tomas sover bredvid Eddie och jag har stängt in mig i gästrummet nere. Ska försöka kolla på en film (på ipaden som fått bada i sprit) och sedan förhoppningsvis få till ett par timmars sömn. 

Julafton kommer närmare och just nu känns det som om ingenting spelar någon roll, bara jag är frisk imorrn.

Jag saknar min farmor så det gör ont!

Men det blev bara det. Hela dagen har han varit superpigg, ätit (inte mycket, men jag har heller inte trugat) och gör nr 2 normalt. Vad är detta?

Hursom, så får varken han eller Eddie vara hos dagmamma/förskola och 48 timmars regeln gäller! Så det 3 veckor långa jullovet som skulle börja på måndag, är nu förlängt.

Jag, jag äter enstaka formfranskamackor och väntar på att bli dålig... Usch va jag inte gillar detta!

På lördag kommer syrran och på måndag är det begravning. Så det finns faktiskt inget utrymme att vara sjuk på! 

Får äta lite mer vitpeppar!

Här kommer en påminnelse

Före

Charlies är de där smulorna...Och kransar med kottarBarnen har pyntat varsin minigran
Nya jobbet går sakta men säkert framåt! På onsdag är det besiktning av huset och jag HOPPAS på att vi kan flytta in i mitten av januari!

Speedlife!

Imorse kom beskedet som vi alla väntat på och jag lite 'längtat' till; att farmor gått vidare. 

Jag som tänkt att jag skulle se detta med en lättnad, både för henne och mig själv och min familj. Att hon skulle sluta lida. Men här finns ingen lättnad, det finns bara en tyngd. 

Jag saknar henne så enormt mycket och hon har lämnat ett hål i mitt hjärta. Förhoppningsvis byts hålet så småningom ut mot ett avtryck. Min farmor är en så stor del av mig, min personlighet. Både på genetiskt vis, men också av 'miljön'.

Hon har pysslat och lärt mig så mycket! Hon har haft ett så stort hjärta fyllt med kärlek, empati, sympati och medmänsklighet. Hon har aldrig gjort en fluga förnär och det finns nog ingen som har något ont att säga om henne.

Jag fick med mig hennes nalle hem, som hon fick av Eddie när hon fyllde 98. Som har bott med henne på hospice och på boendet. Den har fläckar på munnen efter saftsoppa som den blivit matad med. Jag måste tvätta den för den luktar... inte gott. Men jag är livrädd att den ska gå sönder! Blir kemtvätt!

Nu sitter den med en ros i knät på köksbordet. Just nu förstår jag inte hur jag ska klara av att jobba imorgon. Första riktiga dan på nya jobbet. Blir nog att jobba hemifrån imorgon.

Tomas åker till Tyskland inatt och jag ska försöka klara av barnen ensam till torsdag. Men det kanske är bra, att tvingas fungera någorlunda normalt.

Har hunnit med att fira svärfars 65-årsdag en stund idag, men kom sent och åkte tidigt. Mina tårkanaler klarade bara nån timme utan att tömma sig. 

Så vad passar inte bättre då, än att ta åt sig att styla pappas lägenhet som ska säljas!

Har en tight budget på 12 000 kr, så Blocket är min bästa vän!

Idag har jag gjort en sänggavel och stora kuddar. Lite osäker på om jag ska sätta i knappar i stommen eller ej...

Imorgon ska jag hämta nya köksmöbler, sängar, ett badkar och en spis som jag köpt. På Blocket förstås! 

Lite sugen på att lägga nytt golv också i kök och hall... Men tror inte tiden räcker till!

Jag älskar det här och det blir helt klart fler sånna här projekt!

Får hänga hemma i soffan istället. 

Vi fick besök igår också, av Jon. En fd kursare till Tomas som vi inte träffat på länge! Han åker hem imorrn.

Vi har 9 st höns ute, varav 4 är tuppar. Det är 3 för många (tuppar alltså). 

Senaste tiden bråkar de massor och de ger sig på barnen när de går in till dem. Så, 3 ska bort och farfar är bonde ut i fingerspetsarna, så han fick äran. 

Innan berättade vi för Eddie och förklarade varför. Han blev lite ledsen, såklart, men det gick rätt ok.

Min fundering nu såhär på kvällskvisten är om detta nu kommer sätta djupa spår i min redan lilla osäkra, funderande, filosoferande 5-åring?!

Hur hade ni gjort? Sagt att de flyttat? Eller är det bättre att döden blir en 'naturlig' del av ens liv? Men detta känns ju - långt draget, som mord?!

Jag hade nog kunnat ha ihjäl de själv, men är ändå tacksam till att svärfar fanns där!

Vill också tillägga att det funnits annons på Blocket ochdiverse köp/sälj sidor, på ovan nämnda tuppar, i 2 månader! Men det går inte ens att skänka bort dem.

Men vet ni - jag har ändå ingen jobbångest! Jag älskar mina jobb, både gamla och nya.

Grande finale blir på fredag då jag bjudit hem mina medarbetare på middag. Blir nog runt 14 st. 

På lördag morgon drar jag, ensam, till Göteborg för att mysa med syster, dricka glögg och julshoppa!

Smörjde in snoken med Inotyol som är väldigt fet och som vi använt förr till röda barnrumpor. Men det går liksom inte att smörja ut det så det försvinner...

Det blir inget Gotland för mig. Alldeles för hängig och febrig för att göra så mycket mer än att bara sitta här. Skithelg!

På lördag är tanken att jag ska åka till Gotland och hälsa på Caisa, min barndomsvän!

Det ska gå!!

Trycker i mig KanJang, Esberitox och ska åka och köpa Manukka honung idag. För på lördag morgon SKA jag vara frisk, gå på spa, lyxa på hotell, äta god mat, dricka vin och prata skit! Sådetså!

Nr 2 är att from måndag försöka utesluta socker (till mig). Inte nåt extremt, bara att inte äta godis, fika etc. Just nu blir det en kexchoklad om dagen, fika ett par ggr i veckan. Inte för viktens skull utan för hälsans skull!

Eddie känpar på bra med ögonlapp på sitt 'friska' öga, 30 min/dag. Det ger resultat och sist vi var där så såg han mycket bättre än vad han gjorde för 2 1/2 år sen!

Hursom, 8.50 skulle de va där. De kom i tid! Kommer in till ortoptisten och hon frågar vad 'den här lille pojken heter'. Eddie Lundgren! 

-Jaha, men jag skulle ju träffa en Charlie!? 

Shit! Vi tog fel unge till läkaren!! 

Jaja. Hursom så upplevde jag något obehagligt idag.

Jag mötte upp mamma, moster och morbror på IKEA för lunch. Jag hann få i mig några tuggor när det plötsligt börjar halvt svartna för ögonen, jag blir illamående och kallsvettas. Helt omöjligt att få i mig minsta lilla mat/dryck. 

Efter några minuter känner jag mig tillräckligt stabil för att gå och lämnar maten för att få frisk luft. Ganska snabbt kändes det lite bättre, så jag satte mig i bilen och åkte hem en stund. 

Nu känner jag mig bra. Dock trött (som vanligt). 

Min moster som följde med mig ut är övertygad om att det är stress. Men jag vet inte jag. Jag känner mig inte jättestressad. Men det är klart, att ha två jobb och försöka få igång en helt ny enhet från noll, med allt vad det innebär (skapa rutiner, kolla av bygget, rekrytera personal, ragga kunder, planera brunchföreläsningar som PR, etc etc) och samtidigt lösa personalproblem, sjuka kunder som åker skytteltrafik till akuten, trött personal och konflikter i medarbetargruppen, på mitt nuvarande jobb. 

Men jag älskar ju mitt jobb! Nä, det var nog bara trötthet, eller nåt.