Hur ärlig ska man va?
Idag va barnens farmor och farfar här på middag.
1 dag gamla, vi ovetandes om kön.
Vi har 9 st höns ute, varav 4 är tuppar. Det är 3 för många (tuppar alltså).
Senaste tiden bråkar de massor och de ger sig på barnen när de går in till dem. Så, 3 ska bort och farfar är bonde ut i fingerspetsarna, så han fick äran.
Innan berättade vi för Eddie och förklarade varför. Han blev lite ledsen, såklart, men det gick rätt ok.
Min fundering nu såhär på kvällskvisten är om detta nu kommer sätta djupa spår i min redan lilla osäkra, funderande, filosoferande 5-åring?!
Hur hade ni gjort? Sagt att de flyttat? Eller är det bättre att döden blir en 'naturlig' del av ens liv? Men detta känns ju - långt draget, som mord?!
Jag hade nog kunnat ha ihjäl de själv, men är ändå tacksam till att svärfar fanns där!
Vill också tillägga att det funnits annons på Blocket ochdiverse köp/sälj sidor, på ovan nämnda tuppar, i 2 månader! Men det går inte ens att skänka bort dem.
Kommentarer
Trackback
