Mysigt på landet i vinterlandskapet!
Igår åkte vi till min mamma och hälsade på i deras sommarstuga. Men jag tror mer det ska kallas "stuga" för nu finns det vintervatten och dusch och toan står inomhus, så man kan vara där året om! Det var jättefint väder, precis lagom kallt och sol, så vi tog en lång promenad med hundarna och Eddie fick sova i vagnen.
Sen åkte vi förbi Eddies farmor och farfar. Det var bara farmor hemma, farfar var på galej. Och farmor skulle iväg och simma, så vi hann bara säga hej ett litet tag, sen åkte hon. Så då åkte vi också hem.
Sent igår kväll kom Tomas hem och hade meckat med någon arbetskamrats bil och meddelade att hans mamma (Eddies farmor) var magsjuk.... Paniken kom genast och jag fick springa och tvätta och sprita händerna! Men det borde väl inte smittat, eller? Vi åt ingen mat, hann ses i ca 20 minuter, "tog" inte i varandra och hon va ju inte dålig då! Usch, tycker verkligen inte om att ha panik över magsjuka... Många säger att de inte tycker det är "kul" att vara magsjuk, men jag blir verkligen hysterisk!!! En jul när jag va ca 11 år, blev min syrra magsjuk. Då sprang jag ut och ställde mig och vägrade gå in! Tänkte fira jul ensam utomhus. Frågade om jag inte fick bo i bilen istället :) Jag har förklarat det här för Tomas (tror han har märkt det också, eftersom jag genast drar mig bort om han så mycket som knystar om att han har ont i magen eller nåt), att han får vara hemma om Eddie blir magsjuk när han blir äldre! Så det så! Finns det någon terapi för sånt här?
Mamma och pappas sommarstuga! Jag har förresten en egen sommarstuga där på tomten... Inte så välanvänd dock... Men, en egen sommarstuga :)
