Sjuk, igen!!
Eddie har hostat och haft feber ett tag, och nu blev det min tur...
De här barnbakterierna verkar ha stor kraft på mig, för jag känner mig helt utslagen!
Kan väl iofs ha o göra med gårdagen/nattens "äventyr"... Jag hämtade Eddie hos dagmamman och åkte hem till min mamma och skulle fika. Fick plötsligt jätte, jätte, jätte ont i ryggen, ganska högt upp, och det strålade upp i nacken och ut i armarna. Det gick väldigt fort och jag har aldrig haft så ont förut, så jag ringde 1177. Fick till svar att jag omedelbums skulle åka upp till akuten. Envis som jag är, vägrade jag ambulans och åkte med egen bil. Vilket såhär i efterhand var dumt... Kom till slut fram, anmälde mig i kassan och fick komma in på en gång, trots att det var fullt i väntrummet. Väl inne kopplade de på EKG, syresättningsmätning, kollade blodtryck, tömde mig på massa blod till prover och höll mig under observation. Efter några timmar frågade jag en läkare (inte samma som jag träffade första gången, han va inge kul!) vad man misstänkte och då trodde de att jag antagligen fått en propp i lungan.
Efter ytterligare några timmar, visade det sig att jag inte fått någon propp. De tryckte i mig smärtstillande och fortsatte hålla koll på mig. Men tillslut så släppte värken, lika fort som den kom dit, antagligen på hög dos painkillers! Då ville jag hem! Det är verkligen inte min grej det där med sjukhus! Men jag är imponerad över vilken hjälp man får! Fantastiskt sjukvård, ibland, i alla fall!
I övrigt så var min sänka hög, jag hade feber och de hörde ett blåsljud på hjärtat. Vilopulsen var rätt så hög, låg på 95 efter att jag legat stilla i 2 timmar. Men inget av detta kunde förklara varför jag fått så ont. Efter massa timmar åkte jag tillslut hem, fick fortsätta vara "inskriven" och ha namnlappar och EKG grejer kvar, om jag blev sämre, så jag snabbt kunde komma in igen. Men imorse kände jag mig "som vanligt" igen. Men har en hemsk förkylning, som slagit ut mig! Jaja, det är väl bara å gilla läget och ligga still här i soffan så länge det går!
Så jag vet fortfarande inte vad det var som gjorde att jag hamnade där, men så länge det inte kommer tillbaka, så är jag nöjd!
De här barnbakterierna verkar ha stor kraft på mig, för jag känner mig helt utslagen!
Kan väl iofs ha o göra med gårdagen/nattens "äventyr"... Jag hämtade Eddie hos dagmamman och åkte hem till min mamma och skulle fika. Fick plötsligt jätte, jätte, jätte ont i ryggen, ganska högt upp, och det strålade upp i nacken och ut i armarna. Det gick väldigt fort och jag har aldrig haft så ont förut, så jag ringde 1177. Fick till svar att jag omedelbums skulle åka upp till akuten. Envis som jag är, vägrade jag ambulans och åkte med egen bil. Vilket såhär i efterhand var dumt... Kom till slut fram, anmälde mig i kassan och fick komma in på en gång, trots att det var fullt i väntrummet. Väl inne kopplade de på EKG, syresättningsmätning, kollade blodtryck, tömde mig på massa blod till prover och höll mig under observation. Efter några timmar frågade jag en läkare (inte samma som jag träffade första gången, han va inge kul!) vad man misstänkte och då trodde de att jag antagligen fått en propp i lungan.
Efter ytterligare några timmar, visade det sig att jag inte fått någon propp. De tryckte i mig smärtstillande och fortsatte hålla koll på mig. Men tillslut så släppte värken, lika fort som den kom dit, antagligen på hög dos painkillers! Då ville jag hem! Det är verkligen inte min grej det där med sjukhus! Men jag är imponerad över vilken hjälp man får! Fantastiskt sjukvård, ibland, i alla fall!
I övrigt så var min sänka hög, jag hade feber och de hörde ett blåsljud på hjärtat. Vilopulsen var rätt så hög, låg på 95 efter att jag legat stilla i 2 timmar. Men inget av detta kunde förklara varför jag fått så ont. Efter massa timmar åkte jag tillslut hem, fick fortsätta vara "inskriven" och ha namnlappar och EKG grejer kvar, om jag blev sämre, så jag snabbt kunde komma in igen. Men imorse kände jag mig "som vanligt" igen. Men har en hemsk förkylning, som slagit ut mig! Jaja, det är väl bara å gilla läget och ligga still här i soffan så länge det går!
Så jag vet fortfarande inte vad det var som gjorde att jag hamnade där, men så länge det inte kommer tillbaka, så är jag nöjd!
Kommentarer
Postat av: Linda
Men fy vad otäckt!!! Nu vilar du!!!
Krya på dig, kram
Trackback
