MammaTillEddie

Det började 15 oktober... Jag och Tomas hade ordnat barnvakt på kvällen, vi skulle gå på teater och sedan gå ut och äta tillsammans med Mona o Fredrik! Jag måde lite halvdåligt under dagen. Vi kom i alla fall iväg på teater och middag och jag drack ett par glas vin. Dagen efter var jag bakis, riktigt bakis! Tomas säger lite på skämt "du kanske är gravid"! Hahaha tänker jag, inte möjligt!!! På måndagen den 17 oktober börjar jag mitt nya jobb och jag fortsätter att vara "bakis". Tomas är i Tyskland över dagen och ska komma hem sent. Jag åker förbi Maxi och köper ett test, i fall om att... Jag skyndar mig in när jag hämtat Eddie och jodå, det visar på GRAVID! Panik panik panik! Jag skulle inte ha fler barn!! Visst, vi har pratat om syskon och ställt oss i kö för att adoptera, men inte drivit det särskilt hårt. När Tomas kommer hem, sent, har jag i princip brytit ihop och är nervös för vad han ska säga... Men han tar det jättebra, är glad, men stöttande!

Första veckan tvekade jag mycket på om "den" var där för att stanna eller inte... Men vi bestämde tillslut att ok, den är här för att stanna! Sedan dess är det många tillfällen när jag tillfälligt ångrat mitt beslut! Jag har verkligen inte mått bra!
Jag har kräkts massor, ca 10 ggr/dag, trots att jag provat akupunktur, åksjuketabletter, huskurer m.m. Tillslut bokade jag tid hos läkare och fick Lergigan utskrivet och diagnosen Hyperemesis gravidarum och blivit ordentligt uttorkad (läs om hyperemesis här).
Den diagnosen i kombination med att jag från början inte var förberedd och hade ställt in mig på att aldrig mer vara gravid, har gjort att jag blivit deprimerad. Så nu är jag sjukskriven och jobbar 3 timmar/dag, som jag skrivit om tidigare. Vissa dagar nu, så mår jag ganska bra.Tabletterna gör att jag inte kräks mer än 1-3 gånger/dag, men jag mår fortfarande illa i princip hela tiden - mer eller mindre. De dagar jag mår bra, försöker jag få saker gjorda, för att sysselsätta hjärnan och tänka på något annat... De dagar jag mår dåligt, blir ingenting gjort!!! Mitt tålamod=0 och humöret åker bergodalbana. Läkaren tyckte att jag inte skulle jobba alls, men då vet jag att jag skulle bli knäpp! Men det är väldigt frustrerande att inte orka/kunna jobba mer, för jag vill faktiskt jobba!!!

Igår var jag i Stockholm på Tittutkliniken för att titta på pyret. Jag försöker hitta sätt som kan göra den här graviditeten lite lättare och mig lite gladare! Idag är jag i vecka 13. En liten parvel med 2 armar, 2 ben, ett hjärta som slog starkt fick jag se!


Förstår att det är svårt att se, det tycker jag också, det var tydligare när man var där och man kunde se den lille röra på sig... Men huvudet är till höger!

I och med sjukskrivning, mitt humör, att jag ofta springer på toa osv, har gjort att jag velat berätta såhär tidigt. Jag hade kanske eventuellt kunnat dölja det ett par veckor till, för endel i alla fall, men vill inte att folk ska "prata". Sen är det ganska skönt att faktiskt få skriva av sig här och få skriva att - nej, jag mår faktiskt inte bra just nu! Jag är nog ganska bra på att inte visa utåt att jag mår skit. Jag är en sån som går till läkaren och inte där erkänner att man är sjuk. Men den här gången har det inte alltid funkat. Jag har brutit ihop både en och två gånger...