MammaTillEddie

Det här blir långt och kanske helt ointressant, men jag behöver skriva av mig och vill komma ihåg! Så strunta i att läsa, ni som stör er på alla detaljer!

 

Eddie blev sjuk i lördags och vi besökte barnakuten. Tomas var där i 7 timmar. Eddie hade ont i magen och lite feber. Efter provtagningar och undersökningar med bland annat ultraljud, fick han klyx som är någon typ av lavemang. Då blev han liiite bättre, så de trodde att han var förstoppad och han fick åka hem.

Redan när han kom hem, gick han dubbelvikt och klagade på ont i magen. Han somnade tillslut. Dagen efter vaknade han med ont i magen och feber. Vi fick åka in igen och var där i flera timmar, fick åka hem med order om att åka tillbaka på måndagen om han inte blivit bättre. På kvällen på söndagen blev han mycket sämre. Fick hög feber och fortfarande ont så han gick framåtböjd. På natten mellan söndag och måndag vaknade han och nästan skrek för att han hade så ont... Kl 02.00 fick Tomas åka tillbaka till akuten och blev kvar där över natten. På måndagen blev han inskriven på barnavdelning. Då hade han ont, hög feber, hög sänka, ketoner i urinen och dåligt allmäntillstånd.

 

Nu är det torsdag kväll och Eddie är kvar på barnavdelningen. Dagarna som varit har bestått i ultraljudsundersökningar 3 ggr, skiktröntgen, lungröntgen, ett antal provtagningar, dropp från i måndags till onsdags.

 

Man misstänkte först blindtarmsinflammation, men har nu uteslutit det. Sen efter lungröntgen i tisdagskväll, så fick vi besked att det antagligen var lunginflammation. Men tyvärr så utslöts det också på onsdagen. Tydligen så hade han förträngningar i lungorna, men inte så mycket att man kunde säga att det var lunginflammation.

Just nu vet man inte alls vad det är... Sänkan är fortfarande hög, värdena av vita blodkroppar är för höga och han får över 40 gr feber om han inte får alvedon och ipren hela tiden. Han säger inte att han har ont längre, men vi vet inte om det är för att han får smärtstillande. Man har tagit blodprover, säkert över 15 gånger. Man har testat borelia, tbe, dengufeber, sorkfeber, malaria osv osv (diverse sjukdomar som jag aldrig hört talas om). Man har undersökt om det kan vara reumatism eller någon annan ärftlig sjukdom, men vi får inget svar!

 

Nu är det fredag! Det här tog längre tid än vad jag tänkt att skriva.

Eddie är kvar på barnavdelningen. Jag har varit där nu på förmiddagen. Han var trött och grinig. Svettades som en liten gris! Läkaren kom in och berättade att sänkan hade sjunkit vilket är jättebra! Hon pratade om permission, men när jag satt i bilen på väg hem, ringde Tomas och berättade att de inte vill släppa honom. Han får fortfarande antibiotika intravenöst, 3 ggr/dag.

 

Tomas är den som är hos Eddie dygnet runt. Eftersom jag ammar och Charlie inte får/ska vara där pga smittorisken, så är vi hemma. Jag åker dit 2 ggr/dag. På förmiddagen har jag lämnat Charlie nytankad, hos min mamma. Jag har lämnat en flaska ersättning så hon kan mata honom 1 gång. Sen skyndar jag mig tillbaka till henne, matar honom och åker hem en sväng. På eftermiddagen har Charlie varit hos kompisar eller fått följa med, men då legat i vagnen på uteplatsen på avdelningen, så jag får vara med Eddie!

Det är ett himla pyssel allt det här kan jag berätta! Ständigt stressande att komma iväg på morgonen, lämna Charlie nyäten, skynda upp till avdelningen för att hinna träffa Eddie så mycket som möjligt, skynda tillbaka till mamma för att mata Charlie, hem och hämta grejer och äta, skynda att lämna Charlie nyäten hos någon kompis, skynda upp till avdelningen, skynda tillbaka till Charlie, åka hem och försöka sova, samtidigt som man måste vara vaken för Charlies skull. Denna ständiga oro! Att inte veta vad det är som gör min gulleplutt så sjuk, att inte veta vad beskeden blir när telefonen ringer, alla undersökningar som Eddie tycker är så jobbiga, att se honom påverkad av lugnande medel.

 

Snart är det dax igen, för eftermiddagens besök hos Eddie! Jag både längtar och får ångest för besöken. Det är så jobbigt att åka därifrån! Eddie är så tapper! Han låter de göra alla undersökningar, trots att han tycker det är läskigt och gråter ibland. Alla stick i fingrarna och armarna och droppet som hänger där.

Häromdagen när jag åkte därifrån var de där och skulle ta nya prover på kvällen. Charlie låg i vagnen utanför dörren. Eddie grinade och tyckte det var jobbigt, hade över 40 gr feber och kräktes. Jag var tvungen att åka och Eddie snyftar fram "Hejdå mamma..." Stackars lilla tappra barn! Det hade kännts lättare om han inte kunde prata!

 

Nu är det fredagkväll och jag och Charlie är hemma igen. Efter ett samtal med en infektionsläkare tyckte han att det var ok att Charlie ändå var på avdelningen, om Eddie inte pussade för mycket på honom. Så nu har vi varit där, hela familjen! Eddie somnade och var ganska ok!

 

Eddie är på inget sätt dödssjuk, han kommer att bli bra! Jag är så glad att vi bor i det här landet och i den här staden med den sjukvård vi faktiskt har! När jag besökte lekterapin för att hämta leksaker till Eddies rum (eftersom han inte får gå ut från rummet, mer än till lekparken), så möttes jag av 2 mammor och deras små barn i 5-6 års åldern. De satt där med en massa apparater påkopplade, utan hår på kroppen och såg ut att väga ungefär lika mycket som Eddie gör, som är 2½ år och de var bleka i ansiktet. Vilken tur jag har som ändå har ett så "friskt" barn! Eller rättare sagt 2 friska barn! Jag är tacksam över min familj och över Tomas, våra föräldrar och våra vänner som ställer upp! Ni betyder mer än ni tror och även alla snälla kommentarer på facebook och SMS är värdefulla! Tyvärr är det väl alla amningshormoner och min förlossningsdepression som gör hela den här tiden så mycket värre, även om jag de här dagarna verkligen har satt mig själv i andra hand

 

Så fredagskvällen spenderas i soffan, jag och Charlie, längtandes efter resten av vår lilla familj! Hoppas alla ni andra har en mysig fredagskväll! Tips för er som vill höra Lalehs konsert, sätt er i backen ovanför botan, där satt resten av Uppsala ikväll när jag åkte från sjukhuset :-) Men då får ni skynda er!