MammaTillEddie

Nu ska jag berätta om en otrevlig händelse idag!

Jag, Tomas och Eddie åkte iväg för att bada i Heby, i badhuset. Det var stängt, så vi åkte vidare till Sala och deras badhus.

Eddie och Tomas badade, jag satt som en tjock elefant och svettades vid sidan av...
Tomas skulle gå på toa och jag satt kvar och sällskapade med Eddie. När jag plötsligt ser att Tomas tittar konstigt och sedan viftar åt mig. Jag ser att en man sitter lutad över ett barn längre bort och inser att det är läge att ringa 112! Jag "rusar" dit (så gott det går), pratar med SOS och ser en livlös liten pojke på 7-8 år ligga på golvet. Hans pappa hänger över honom och försöker så gott det går att ge HLR. Jag sätter mig ner och förklarar långsamt för pappan att ta det lugnt och ungefär hur han ska göra. Flera personer har nu kommit dit och pojken börjar nu andas igen, men är okontaktbar. Jag håller koll på pulsen och lägger över några handdukar, försöker lugna pappan. Pojken har ögonen öppna bara ett par millimeter, helt livlösa. Usch vilken mardröm!!! Mamman är i chock och står ett par meter bort och ser inte ut att förstå något alls, pappan bryter ihop på golvet och börjar skrika pojkens namn. Jag försöker förklara för mamman att det är nog bra om hon hämtar sina grejer och sätter på sig lite kläder så att hon eller pappan kan följa med när ambulansen kommer. Hon förstår inte... Tillslut kommer en ur personalen och erbjuder sig att följa med henne och klä på sig.

När ambulanspersonalen kommer, pratar jag snabbt med en av dem, de var 4 stycken, sen går jag därifrån. När ambulanspersonalen kommer, kvicknade pojken till och börjar skrika/gråta. Då brast det för mig också. Fortfarande lugn, men tårarna började rinna! Ett par minuter till så hade han kanske aldrig skrikit mer!

Pojken hade haft snorkel och varit på djupt vatten. De har en vågmaskin i Sala som var igång. Så troligen hade han fått vatten i snorkeln som han svalt, sedan sjönk han. Pappan hade sett det hela och hoppat i och fått upp honom.

Idag förstod jag vikten i att faktiskt ha sina HLR  och första hjälpen kunskaper uppdaterade! I chock och stress är det väldigt lätt att glömma saker! Så imorgon ska jag kontakta Röda Korset och fixa en grupp som är intresserade av att lära sig 1a hjälpen, speciellt riktad mot barn. Efter ett status meddelande på Facebook, är det nu 22 stycken som anmält intresse (vill du också med, så skicka ett meddelande)! Sen får vi väl se hur många som kommer att komma. Det brukar vara svårt med barnvakter och liknande när väl datumet kommer. Men jag hoppas verkligen att vi blir många, blir vi "för" många, så fixar vi 2 grupper! Det här är viktigt, du kan rädda liv med rätt kunskap! Även om det inte är ditt eget barn, eller du kanske inte ens har barn, så finns det barn omkring oss - överallt!

Sen upptäckte jag också efteråt, hur olika alla föräldrar hanterar en sådan här händelse mot sina barn. Någon mamma i omklädningsrummet sa att pojken fått ont i foten, det var därför ambulansen kom. En annan förklarade att pojken höll på att drunkna och kunde ha dött, sen sa hon inget mer... En pappa utanför i cafeterian hade en frågvis son som ställde 100 frågor om händelsen, om personalen som jobbade på badet kunde rädda barn, om pojken skulle klara sig, varför pappan till pojken grinade osv osv. Pappan till den frågvisa pojken - han fortsatte läsa i en tidning och svarade bara sporadiskt på en eller annan fråga...

Jag kommer i alla fall lägga mig och sova, med en hemsk upplevelse i minnet, men med en känsla av att ha gjort vad jag kunnat! Det var inte jag som fiskade upp pojken eller gav HLR idag, men jag gjorde något, istället för att gå därifrån!