MammaTillEddie

Igår va vi på IKEA, jag och barnen. Vi träffade några av Familjelivsmammorna där och åt lunch tillsammans. Efter lunch skulle deras äldre barn in på Småland och leka. Jag tänkte att vi testar om Eddie också vill leka... Det skulle jag aldrig ha gjort! Han ville, men när han sen väl skulle in, ångrade han sig. Vi gick upp och fikade lite, han var ledsen. Sen var han spårlöst försvunnen, jag fick smått hjärtklappning, han kom tillbaka hysteriskt gråtandes över att han inte fick åka hiss!!! Då har ungen gått iväg ensam och försökt ta sig in i hissen, men någon har stoppat honom i dörrn.

Sen bröt helvetet loss. Eddie gallskrek! Pedagogiskt försökte jag sätta mig ner i hans nivå, men skriket fortsatte. Vi kom så långt som ner till svängdörrarna. Då la han sig ner på golvet och skrek! Jag har aldrig hört honom skrika så mycket! Det spelade ingen roll vad jag sa! Jag släpade ut honom till bilen, ringde till Tomas smått hysterisk och åkte till hans jobb och dumpade honom där! Usch va mycket dumt jag sa till honom när vi satt i bilen..... Usch vad dåligt jag mådde efteråt! Nej då, det var inte så att man skulle tagit barnen ifrån mig, inte så dumt, men massa hot om att vi aldrig skulle göra något roligt tillsammans mer, att han aldrig skulle få gå ut och fika och att vi ALDRIG skulle åka till IKEA mer... Och det hjälper ju inte ett skit att säga sådana saker till en 3-åring!

 

När han väl landat hos Tomas på hans jobb, blev det lite bättre för honom och jag åkte hem och satte mig i soffan med Charlie och grinade.

För en liten kort sekund, där på IKEA, önskade jag att jag inte hade några barn alls...

När Eddie sedan kom hem, var jag livrädd att han skulle hata mig, men nej då, han sprang in och kramade mig och sen var allt som vanligt igen! Älskade söta rara lilla unge! Men usch vad arg man kan bli. Sömnbrist och hormoner är ingen bra kombo. Så nu vet jag det och tänker inte utmana ödet nå mer på länge!