MammaTillEddie

Min kära underbara söta farmor, 98 år, har pga kommuner och landstings vattentäta skott fått den här fruktansvärda diagnosen. För att ett blodprov inte var adresserat till en person. Så nu ligger hon, innestängd i sin egen kropp, på sjukhus. Å det är i princip första gången i hennes liv som hon är på sjukhus. I 98!!! år har hon levt sitt liv i all enkelhet, utan microvågsugnar, mobiltelefoner, elvispar och datorer. Med en minimi inkomst har hon klarat sig och lärt sig att ta tillvara på allt! Hon har alltid ett par sorters kakor att bjuda på och alltid en stund över för samtal.

Senaste åren har både hörseln och synen svikit henne endel. Och för några år sen gav hon upp att cykla i trafiken i Uppsala. 

Hon betyder så mycket för mig, min farmor! När jag gick på dagis, hämtade hon mig en dag i veckan och vi pysslade eller bakade tillsammans. Hon hade alltid något nytt spännande med sig. Jag blev buren av henne när jag inte orkade gå från biblioteket på dagis och hon drog mig i pulkan på vintern. 

För några år sen köpte jag ett antikt rullrånsjärn och fick en heldagskurs hemma hos henne hur man gör. 

Hon tänker alltid på alla andra och bryr sig om de som har det svårt. 

Så varför varför varför bryr sig inte sjukvården om henne, nu! Ett 'litet' fel som fått stora konsekvenser för min farmor och även i år blir julhelgen en väntan och ovissheten är förfärlig. Förra året var det mormor och då var inte heller sjukvården den allra bästa. 

Lika bra att börja spara, nu! Då kanske man kan köpa sig bra vård på äldre dar...

Älskar dig farmor, men nu vill jag att du ska få din önskan uppfylld och få avsluta innan du behöver genomlida mer!