MammaTillEddie

Varje dag och varje natt väntar jag på det där samtalet...

Ett samtal som man verkligen inte vill ha, men som jag just nu verkligen längtar efter! För min, för min familj, för min släkts och framförallt för min mormors skull. Jag rycker till när telefonen ringer och håller andan när det är någon som kanske ska förmedla något. Denna väntan.

 

Idag var nog första gången som jag på riktigt bröt ihop! Efter mitt besök hos lilla mormor, som är så svag och så liten. Tårarna sprutade när jag satte mig i bilen. Jag har gjort som jag brukar, fokuserat på vad jag kan göra och sett till att sysselsätta mig, hela tiden! Men idag brast det! Stackars stackars mormor! Det är nog dags nu, att vandra vidare. Åh vad jag önskar att jag trodde att det verkligen fanns en "himmel" som väntade!