2 år
För 2 år sen vid den här tiden, då hade jag duschat på skakiga ben och var på väg till operation. Vattnet hade gått kvällen innan, en vecka före planerat snitt. Jag fattade inte vad som hände. Ringde min syrra som tyckte jag skulle ringa förlossningen medans jag tyckte att nä, det är ju en vecka kvar!
Ett mirakel kom ut, straxt före 9 på morgonen! En liten son som inte alls varit planerad och som skapat smärta, lidande och ångest under knappt 9 månader.
Jag är så glad att vi aldrig fattade det beslutet som skulle kunnat bli, att avsluta graviditeten. Det är ingen hemlighet (för de flesta) att jag inte alls ville vara gravid igen. Att jag ända fram till vecka 12 faktiskt inte visste om jag skulle orka de 9 månaderna.
Vi hade till och med blivit medlemmar i en adoptionsbyrå några månader före graviditeten för att kunna få ett barn till utan graviditet.
Men så kom det ut en helt underbar liten pojke, ca 4400 gr (2 veckor före beräknat), 52 cm lång och nästan utan hår! Första dygnet på BB kändes lite tuffa då Charlie skrek rätt mycket och jag fick flashbacks från Eddies hemska koliktid.
Men sen, vilken unge! Han åt, sov och skrattade. Gick från famn till famn utan problem.
Och nu 2 år senare är han för mig den bästa 2-åringen i världen! Visst retar han gallfeber på oss med jämna mellanrum, men jag älskar honom till månen och tillbaks i alla fall!
Jag är ändå glad att vi bor i ett tillåtande land där abort är möjligt, men är så otroligt glad och tacksam att vi inte fattade det beslutet!
Älskade underbara superCharlie!
Kommentarer
Trackback
